Att översätta världen
KRÖNIKA. Språk, litteratur och marknad - att översätta världen är en seminarieserie om översatt skönlitteratur som pågår under våren på Södra teatern i Stockholm.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var svårt att se ljusglimtarna i den dystra bild som panelen, bestående av två förläggare, en litteraturkritiker och en politiker, målade upp. De minskade språkkunskaperna på förlagen sågs som en starkt bidragande orsak till den snedvridna situationen. Även om det finns förlagsredaktörer som behärskar åtminstone franska och tyska förutom engelska - åtminstone på flertalet förlag - så är bristen på kunskaper i icke-europeiska språk desto större. En förläggare ansåg att det saknades idéer till översättning av icke-engelsk litteratur. Detta rimmar illa med Översättarcentrums medlemsenkät, där det framgår att beredskapen är stor från översättarna själva att lämna förslag till sådana översättningar.
En förläggare nämnde att hennes förlag faktiskt överhopas med översättningsförslag, men att de saknar personal att sålla bland dessa! En större orsak till engelskdominansen än bristande språkkunskaper var, enligt panelen, de vinstkrav förlagen måste leva upp till, minst 10 procent av omsättningen. Att ändå vissa småförlag har kunnat ge ut en aktningsvärd mängd utomeuropeisk skönlitteratur på svenska är glädjande. Till detta har dock krävts eldsjälar och idealister, och i bästa fall har man haft tillgång till en bestsellerförfattare, t ex Henning Mankell på förlaget Leopard, vars vinster har kommit förlagets icke-europeiska utgivning till godo. Och ibland har dessa små förlag fått uppmärksamheten riktad mot sig när de givit ut nobelpriskandidater som Assia Djebar från Algeriet eller den syrisk-libanesiske poeten Adonis. Och om vissa utomeuropeiska författare får en kvalitetsstämpel på sig ökar förstås också intresset hos medierna att intervjua och skriva om dem. Ett sådant intresse saknas annars ofta i mediesfären.
Men kanske en allt större flerspråkig befolkning i Sverige kan leda till krav på översättning av böcker från andra än engelsktalande länder? På detta såg den från Kurdistan invandrade svenska politikern i panelen ganska positivt. Hon menade att barn till invandrare "läser med sina rötter". Om deras föräldrar läser böcker på turkiska och berättar för sina barn om dem, kan barnen få lust att läsa samma böcker, men då kanske helst på svenska.
Att kulturpolitiska ambitioner finns både inom EU och i Sverige, t ex via Kulturrådet, att stödja översättning av icke engelskspråkig litteratur är gott och väl, men även ett utökat stöd behöver kompletteras med andra åtgärder för att den relativa engelskdominansen ska kunna brytas. Det är definitivt av allmänpolitiskt intresse att läsning av utomeuropeisk litteratur ökar i Sverige. Vi behöver lära oss mer om det kulturella bagage som våra invandrare har med sig, och det kan bl a ske via översättning av deras skönlitteratur. Det räcker inte med att invandrarna lär sig svenska.
"Världslitteraturen ska kunna läsas på svenska" och "Ta till vara världen i Sverige" blev också några av de optimistiska slutklämmarna på seminariet "Sköna, nya världar?" Debatten om en bredare utgivning av översatt skönlitteratur fortsätter vid ytterligare ett seminarium på Södra teatern under våren, då en av frågorna lyder: går det att förena kommersiellt tänkande och kvalitet?