Avishai Cohens allra punkigaste musikattityd tillsammans med osentimentalt sönderhackade arabiska influenser resulterade 2006 i Continuo, en av det årets intressantaste jazzskivor. På Gently Disturbed har de största känslomässiga stormarna blåst förbi, förhoppningsvis tillfälligt, och ersatts av ett mer eftertänksamt mediterande. Ett i långa partier nästan mekaniskt upprepande ger visserligen ganska behagliga obehagskänslor, men lyckas bara stundtals bli riktigt medryckande. Ett undantag är låten Structure in motion. I det stora hela är dock Gently Disturbed mer kittlande än smäll på käften och när det gäller jazz föredrar jag stryk.
