Avslappnad Lisa Ekdahl

Pop. Lisa Ekdahl verkar älska att återuppfinna sig själv som artist. Nyss gjorde hon svensk vispop om systerskap, nu återvänder hon till engelskan. Sist hon gjorde det sjöng hon bossa på albumet Lisa Ekdahl sings Salvadore Poe, men det här är något annat.
Man kan höra att Ekdahl tagit inspiration från en ny generation svenska artister, som till Maia Hirasawa och Ane Brun. Visorna är sparsamt klädda i gitarr och piano och själv blir man sugen på att klä sig i 70-talsplysch eftersom det låter så otroligt avslappnat.

I One life kombinerar hon tjocka körer av visslingar (som låter som teremin) med kastanjetter, i andra fall ger melodierna gospel- eller lovsångsvibbar. Hon sjunger ovanligt kraftfullt, men låter på karaktäristiskt sätt bli att artikulera. På skivans starkaste spår, finfina Ane Brun-duetten When, låter gitarrerna nästan lika luddiga som Ekdahls sång - tänk George Harrison i hans skäggigaste fas.

Här och där, exempelvis i The world keeps turning, gör gospelgrejen med sina upprepningar i refrängen att det blir lite övertydligt. Men över lag låter Lisa Ekdahl så peppad och inspirerad som någonsin förr.

Avslappnad Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl byter till engelska, tar inspiration från nya svenska musikscenen och låter avslappnad och inspirerad, skriver Johanna Åberg.