METAL. När Chuck Schuldiner dog i cancer 2001 var han bara 34 år gammal men hade hunnit släppa en räcka banbrytande album med sitt Death. Från den råaste dödsmetallen på Scream bloody gore och Leprosy till de senare plattornas kliniskt tekniska och progressiva sound. Lika knepig var hans perfektionistiska personlighet och han jobbade sig genom nästan 30 olika medlemmar.
2011 är det stora Death-året i och med att alla album blivit tillgängliga digitalt – förutom Spiritual healing som saknas på Spotify – och även ska släppas i nya remastrade nyutgåvor. Först ut är svanesången The sound of perseverance (1998) där främst en lite påfrestande ljusare sångstil och än mer avancerade arrangemang märks. Det är inte det starkaste albumet från den progressiva perioden. Men då snackar vi grader i helvetet. Death var, och är alltjämt, lika med närmast utopisk kvalitet och Schuldiners arv är obestridligt betydelsefullt. Att gamla fans, liksom tidigare olyckligt ovetande, får en påminnelse om detta är den stora förtjänsten med återutgivningarna. Putsningen i ljudbilden är egentligen tämligen poänglös. Perfekta som de ju redan var.