Barndomen i Björklinge blev en bok
Hennes barndom präglades av materiell fattigdom, men också av familjegemenskap, lekar och glädje. Uppsalabon Maj-Britt Årstadius berättar i en ny bok om sin uppväxt på torpet Snörom i Björklinge.
Uppsalabon Maj-Britt Årstadius skrev en bok om uppväxten på torpet i Björklinge.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det var när pensioneringen närmade sig, som hon bestämde sig för att skriva en bok om torparlivet i Björklinge på 1930-40-50-talen.
- När mamma hade skrivit klart, hjälpte vi till med att hitta tryckeri, säger Christine Holmgren, en av Maj-Britt Årstadius tre döttrar.
Det tog nästan ett decennium från idé till färdig produkt, men nu finns den där, en bok med hårda gröna pärmar, många bilder ur de rikliga familjealbumen och en text som berättar om det dagliga arbetet på torpet Snörom och godset Sätuna, om släkt- och vänskapsrelationer, om lekar och skola, folk och fä.
- Vi var fattiga, men vi hade alltid mat, även om vi inte hade kontanter.
Snörom var ett spännande ställe att bo på, berättar Maj-Britt Årstadius. När hon tänker tillbaka, är det just barnens liv, som hon tycker har förändrats mest genom åren.
- Vi var ju kompetenta ungar och kunde hitta på egna lekar. På den tiden lekte barnen utan att det kostade något. Snöromtorpet ligger alldeles vid Långsjön, där vi badade, rodde och fiskade om somrarna, och åkte skridskor och spark om vintrarna. Och vi hade gott om höga träd att klättra i.
Familjen musicerade mycket. Pappa Ernst spelade dragspel, mamma Agnes spelade gitarr och sjöng. Det muntliga berättande var dessutom fortfarande en levande tradition och barnen fick sig till livs berättelser, ordspråk, poesialbumverser, ramsor och sånger. En del av detta har Maj-Britt Årstadius tagit med i sin bok för att det ska finnas kvar för kommande generationer.
Även om den här boken är avslutad, finns det gott om stoff till fler böcker. Mor Agnes och hennes syskon hade placerats ut som fosterbarn, när de blev faderlösa. En av systrarna, Signe, adopterades av baron Cederström på Krusenberg. Hon kom så småningom att ta över gården. Senare skrev hennes dotter Brita en bok om sin uppväxt och mammans liv på herrgården.
Maj-Britt Årstadius har med uppmuntran och stöd från sina döttrar och hjälp från ett tryckeri i Uppsala gjort sin bok på egen bekostnad.
En dyr affär kan tyckas men glädjen med minnen och hågkomster som boken spridit överstiger vida kostnaden, tycker Maj-Britt Årstadius och hennes döttrar.
Så jobbar vi med nyheter