Barnteater med alla sagans känslor

Teater Spektaklets stora vårsatsning Pojken som inte kunde gå hem har urpremiär lördagen den 13 februari på Den Lilla Teatern i Uppsala.- Det är en pjäs som har sagans alla känslor och tokerier sig och som inte skriver en på näsan med sitt budskap, säger dockspelaren Margaretha Löfblad.

Teater Spektaklet ger "Pojken som inte kunde gå hem".
Jenny Bjärkstedt,Margatetha Löfblad,Per Löfblad

Teater Spektaklet ger "Pojken som inte kunde gå hem". Jenny Bjärkstedt,Margatetha Löfblad,Per Löfblad

Foto: Jörgen Hagelqvist

Kultur och Nöje2010-02-11 09:53
Pojken som inte kunde gå hem är en pjäs som bygger på en av berättelserna i författaren Anna-Clara Tidholms novellsamling Pappan som försvann och andra berättelser och som dramatiserats av pjäsens regissör Inger Jalmert-Moritz. Pjäsen handlar om pojken Billy vars föräldrar är krokodiler och vars enda intresse i livet är att bada och äta. En hemlighet som Billy håller inom sig, inte minst för att skydda sina "annorlunda" föräldrar.
- Det är en allvarlig och angelägen pjäs som för den skull inte saknar humor, intygar dockspelaren Per Löfblad tillsamman med hela ensemblen då jag träffar dem på Den Lilla Teatern.
- Det är en underbar berättelse. Vi fastnade för den för att det både är en saga med spännande ingredienser och för att det finns en berättelse under den. Den går att tolka både bokstavligt och allegoriskt, säger Inger Jalmert-Moritz.
- Och för att den har ett starkt allvarligt tema som var rakt skrivet och som man kan känna igen sig i om man har det trassligt och jobbigt hemma. Och för att den slutar lyckligt, säger dockmakaren och -spelaren Jenny Bjärkstedt.
- Ja, den passade som hand i docka, ett uttryck som vi brukar använda, intygar scenograf och dockdesignern Nils Moritz.

Föreställningen vänder sig till 6-10-åringar och ensemblen har haft en provföreställning för elever i årskurs 2. Publiken satt som levande ljus.
- Det var knappnålen som hördes, om den funnits. Det bekräftade hur bra och gripande historien är, även om den går väldigt långsamt i vissa skeenden, säger Margaretha Löfblad.
Att pjäsen behandlar ett så svårt ämne som utsatta barn innebär inte att ensemblen vill ge publiken en sorts färdig förklaring. Förhoppningen är att föräldrar och lärare fortsätter att prata om pjäsen och ämnet också efteråt. Att den väcker tankar. Eller som Inger Jalmert-Moritz uttrycker det i ett lånat citat av regissören Alf Sjöberg:
- I en bra teater ska sista akten utspelas i publikens huvud.
Så hör jag det där ordet, som återkommit några gånger under samtalets gång. Hopp.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!