När Bella Mendelssohn, den store kompositörens farmor, gav sitt barnbarn en avskrift av Johann Sebastian Bachs Matteuspassion i julklapp 1829 var syftet säkerligen att ge honom en gåva utöver det vanliga. Självfallet kunde hon inte veta att hon därmed satte i gång en musikhistorisk lavin, som ledde till en sannskyldig Bachrenässans. Ingen kunde vid den tidpunkten föreställa sig att Felix Mendelssohns initiativ med ett nytt uppförande av Matteuspassionen den 11 mars 1829 i Berlins sångakademi blev den tändande gnistan för återupptäckten av Bachs hela musikaliska skapargärning. Sedan Bachs död 1750 hade kompositionerna försvunnit inte bara ur kyrkomusiken utan också ur hela konsertlivet i stort. Redan året efteråt ersatte man i Leipzig det traditionella uppförandet av passionen med andra verk.
Var Bach därmed helt borta? Nej, inte fullständigt. Sönerna, framför allt de båda äldre av dem, Wilhelm Friedemann och Carl Philipp Emanuel, såg i sin kyrkomusikaliska verksamhet till att hålla minnet av faderns verk vid liv. I insiderkretsarna kände man mycket väl till Bach. Men hos allmänheten visste man varken någonting om hans person eller musik.
I den 1791 grundade berlinska Sångakademin försökte man redan från början hålla verken levande. I ett halvt års tid övade Carl Friedrich Rungenhagen med sångakademins kör och orkester på h-mollmässan men bestämde sig sedan för att den var omöjlig att framföra. Carl Friedrich Zelter, som var mentor till Mendelssohn och vän till dennes far, kom fram till en liknande slutsats. Den äregiriga planen att studera in Johannespassionen gav han upp efter nästan ett helt års försök. Inte ens de omdiktningar och nya arrangemang som bar Zelters signatur ledde till något nämnvärt resultat. Som ersättning tog man i stället fram Händels oratorier.
Mot denna bakgrund var Zelter knappast begeistrad av Mendelssohns förslag att tillsammans med Berlins Sångakademi ge sig i kast med just Matteuspassionen. När Mendelssohn och hans vän, den åtta år äldre sångaren Eduard Devrient (som sjöng Kristuspartierna vid uppförandet), inledde repetitionerna gjorde de detta i hemlighet bakom ryggen på Zelter och mot dennes vilja. När det hela blev känt och repetitionerna var i gång sällade han sig dock till dem som grep tillfället att lyssna. ”Han intog med mönstergill resignation sin plats bland de övriga”, enligt systern Fanny. Dessutom ställde han akademins lokaler till Mendelssohns och Devrients förfogande och gav dem fria händer. Om repetitionerna i mars 1829 berättar hans syster vidare: ”Felix gick igenom hela partituret, gjorde några förkortningar och instrumenterade även dess enda recitativ, det om förlåten som rämnar i två delar. I övrigt fick det stå som det gjorde”.
Hur vackert detta än låter är det långt ifrån verkligheten. Mendelssohn bearbetade ingående partituret på många plan. 13 arior ströks, likaså tog han bort de flesta av de beledsagande recitativen och sex koraler. Därutöver kortades både i evangeliet och i det som var omtagningar.
Några andra förändringar var att Mendelssohn för inledningen avstod från en gosskör och gav Förbarma dig-arian åt en sopran i stället för en alt. Alla körpartier, men bara några av ariorna, försågs med anvisningar för tempo, tonstyrka och så vidare. Något som i dag är ovanligt. Noterna lämnade han i allt väsentligt i fred. Däremot försågs generalbasen med siffror, eftersom några sådana inte funnits i den egna avskriften av partituret. Därigenom fick ackorden på många ställen en harmonik i överensstämmelse med de romantiska stilidealen, i strid med hur Bach själv hade tänkt sig det hela. Dessutom strök Mendelssohn medvetet flera av de för oss välkända, kvarliggande tonerna i ackorden i arior och recitativ.
Den medvetna avsikten med detta var att dramatisera berättelsen om Jesu lidande med en tydlig handling utan några uppbromsande inslag. Alla ingrepp för att korta ner hade som mål att lyfta fram omedelbarheten i skeendet och anvisa en väg bort från det episkt-kontemplativa till det dramatiskt koncisa. Det var i den bearbetningen som man i Berlin den 11 mars 1829 gav Bachs Matteuspassion i det första framförandet av tre. Vid det tredje tillfället dock utan Mendelssohn, eftersom denne redan var på väg till England.
Förutom dessa förändringar på det musikaliska planet blev resultatet, betraktat i sin helhet, att man förvandlade en av affekter buren lidandeberättelse, som tillkommit i överensstämmelse med barockens ideal, till ett sorgespel, en romantisk, borgerlig tragedi. Samtidigt flyttade man över förloppet från kyrkorummet och placerade det på en världslig scen. Det låg bortom Mendelssohns intresse att åstadkomma en historisk rekonstruktion av ett konstverk från barocken. I stället eftersträvade han en anpassning, som var oberoende av konfessioner, till sin egen tid. På samma gång möjliggjorde denna bearbetning av budskapet om Kristi lidande, att det också kunde infogas i det vid den här tiden aktuella begreppet konstreligion, som inte i första hand hade med religiös konst att göra utan där känslan intog en framskjuten plats.
Med sitt exempel bildade Mendelssohn för de kommande årtiondena skola i hela Europa. Det fanns knappast någon chef för de musikaliska institutionerna eller en endaste uppmärksammad kompositör, som inte gav sig i kast med Bachs verk, i synnerhet passionerna. Som musikdirektor i Düsseldorf försökte Robert Schumann 1851 repetera in ett av honom själv bearbetat framförande men upptäckte att stadens kör och orkester inte höll måttet. Därför avbröts arbetet. Bättre gick det för Mendelssohneleven, den danske kompositören Niels Wilhelm Gade, som i Köpenhamn 1875 fick till stånd det första uppförandet av Matteuspassionen i Skandinavien över huvud taget. Gade tog sig friheten att under konsertens gång ta om de mest gripande delarna. Publiken hade ingen möjlighet att protestera mot ett sådant tilltag. Redan vid framförandets början hade kör- och orkesterledaren sett till att låsa dörrarna. Det var hans sätt att säkerställa att ingen skulle kunna smita i väg och därigenom gå miste om den konstnärliga och musikaliska upplevelsen.
Norbert Bolín
Översättning: Bo-Ingvar Kollberg
Fotnot: Lördagen den 9 mars framförs Mendelssohns version av Bachs Matteuspassion i Missionskyrkan i Uppsala. Dagen innan, fredagen den 8 mars, föreläser Norbert Bolín under rubriken The ”Big Bang” of the German Bach-Renaissance på musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
Föreläsningen är för institutionens studenter och forskare men också offentlig.
Läs mer på http://www.korcentrum.uu.se/