Beck funkar en gång till

Många drar nog djupa suckar när det nu ännu en gång lanseras två nya Beck-filmer. Är det ens möjligt att dra historien om kommissarie Martin Beck och hans ständige vapendragare Gunvald Larsson ytterligare ett varv? Ja, måste svaret på den frågan tveklöst bli.
I alla fall om man frågar producenter och filmbolag. De två nya Beck-filmerna, I stormens öga som har premiär på onsdagen, och den nästkommande Levande begravd som kommer i vår har tillsammans en budget på över 50 miljoner kronor. Det är mycket pengar för en svensk produktion.

Det måste finnas en tro på att Peter Haber och Mikael Persbrandt som båda fått miljonlöner fortfarande lockar publik till biosalongerna. Kommer de att lyckas? Förmodligen.
Den här gången är det Persbrandts karaktär Gunvald Larsson som står i centrum. Ett bränt kvinnolik hittas i en vägtunnel och Säpo misstänker att Gunvald har kopplingar till mordet. Han ger sig på egen hand ut för att hitta kvinnans mördare som visar sig tillhöra en terrorstämplad miljöorganisation. Snaran dras åt när Martin Beck får en order om att gripa sin kollega och ett misstänkt attentat i Sverige med potentiellt katastrofala följder uppdagas.

Beck-filmerna som gjorts direkt för tv har många gånger känts slarviga och snabbjobbade av vad som kommit att bli ett välsmort deckarmaskineri. Man har många gånger stört sig på att det blir upprepningar och ganska tunna karaktärsporträtt. Så är visserligen också fallet med I stormens öga. Allt fortskrider ganska hastigt och det finns liksom inget utrymme för reflexion.

Men visst är det spännande. Och visst märks det att filmen är hyfsat påkostad med både biljakt och helikopterfilmade sekvenser. Mikael Persbrandt och Peter Haber verkar båda dessutom ha hittat sig ganska väl till rätta i sina rollfigurer. Persbrandt spelar inte över lika ofta och Haber är lagom besvärad filmen igenom. Beck - I stormens öga är långt ifrån något mästerverk i thrillergenren men fungerar väl som lättsmält underhållning.

Beck funkar en gång till

Många drar nog djupa suckar när det nu ännu en gång lanseras två nya Beck-filmer. Men det får att dra historien ett varv till, konstaterar Niklas Kjellberg.