Beställd symofoni föds i Almunge
Symfoni nummer tre. Mer dramatiskt namn än så får den inte, symfonin som Almungekomponisten Håkan Larsson just nu skriver på uppdrag av Musik i Uppland.
Musik i Uppland har just fått 75 000 kronor från Kulturrådet för att beställa det här verket. Men Håkan Larsson har redan hunnit arbeta på det.
25 minuters symfoniskt verk för Uppsala kammarorkester under chefsdirigent Paul Mägi ska det bli. Leverans i höst. Fyra minuter är redan klara, med noter skrivna i 22 system med Håkan Larssons minimalistiska piktur. 21 minuter återstår ...
— Just i dag har jag kört fast. Nu lägger jag papperen åt sidan en stund och går och hämtar min yngste son vid skolan i stället, säger Håkan Larsson per telefon.
Arbete utan glamour
Tonsättartillvaron i Almunge är inte särskilt glamorös. Håkan Larsson är skild, bor i ett rum och kök tillsammans med den ena av sina två söner. Den andre sonen är ofta på besök, liksom sönernas kompisar.
— En dag var vi arton personer här. Stökigt men roligt!
— Jag bor så här litet av ekonomiska skäl. Jag försörjer mig numera helt på att komponera. Plus genom att ge pianolektioner.
1980 fick Håkan Larsson ett litet stycke för stråkorkester framfört. Sedan dess har han komponerat ett 50-tal verk från solostycken till symfonier. Någon direkt utbildning har han inte.
— Jag är självlärd. Men jag har studerat komposition privat för två tonsättare, Lars-Erik Rosell och Anders Eliasson.
Just nu, när han arbetar med sin symfoni, lyssnar han inte gärna på musik. Över huvud taget vill han ha lugnt och tyst omkring sig när han komponerar.
— Jag vill stänga av nästan allting, måste fokusera på min inre värld, säger han.
Atonalt
Men en del hiphop blir det ändå när sonen kommer hem från skolan. Någon gång kanske lite jazz, kan man misstänka, eftersom Håkan Larsson har ett förflutet som jazzgitarrist.
Men för sitt komponerande har Håkan Larsson alltså valt ett atonalt musikaliskt uttryck. Lyssnaren kan glömma det där med meloditemata och klingande harmonier. Här skaver och svirrar det i stigande och fallande rörelser; här får tonerna både gnida sig mot varandra och, tja...
— ... det är svårt att beskriva, säger Håkan Larsson.
— Jag försöker lotsa fram musiken som finns i tonmaterialet i stället för att hitta på.
Motsägelsefulla skikt
När han har skrivit papper efter papper fullt av noter i mer än 20 stämmor — vet han verkligen hur det låter? Hör han det inom sig?
— Jag förnimmer det inom mig, men det är ju inte som att sitta och lyssna i en aula.
Mer som någonting mellan att se, att höra och att känna på sig.
— Jag tycker om polyfonin, mångstämmigheten. Den speglar existensen med flera motsägelsefulla skikt av känslor. Fast ... man kan ju gömma sig bakom det komplexa också. Det kan vara ett sätt att inte blotta sig.
Vill man se Håkan Larssons kompositioner, får man vända siig till Stim, Sveriges tonsättares internationella musikbyrå. Där finns hans musik i förvar, förutom en dubbelkonsert för två fioler och orkester och en kammarkonsert för två fioler, åtta blåsare och piano, som är utgivna på förlaget Blåsbasen i Umeå.
Vill man lyssna, får man bevaka det som är på gång. Den aktuella symfonin ska framföras i Uppsala 6 april 2006.
Så jobbar vi med nyheter