Besvikelse från Lily

Skapoppen är borta, i stället får vi allt från kabarépop till spaghettiwestern, dragspel och handklapp när Lily Allen släpper uppföljaren. Johanna Åberg hade väntat sig mer.

Foto:

Kultur och Nöje2009-02-18 00:01
Lily Allen landade med en smäll på Storbritanniens musikscen år 2006. Hon blandade ska med käck pop och sjöng om sex och misslyckade utekvällar och blev älskad och omskriven, först som popstjärna, sedan som skandaldrottning. Och där är vi nu. Texternas nedslag i vardagen kommenterar numera också kändislivet. Skapoppen är borta, i stället får vi allt från kabarépop till spaghettiwestern, dragspel och handklapp. Över allt vilar Lily Allens röst mer blasé än någonsin. Effekten är rolig när hon sjunger saker som "it doesn't matter 'cos I'm packing plastic/ that's what makes my life so fucking fantastic" - och det säger onekligen en hel del om 2009. Men efter den roliga debuten hade man kunnat vänta sig mer.
Lily Allen
It's not me, it's you
(Regal/EMI)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!