Bibelforskningens kanonkritik
En kanon skapar inte bara ett "vi" utan också ett "dom". Den samlar men den utestänger också - tankar, människor av annan tro, människor utan vår kunskap, skriver Hanna Stenström.
Hanna Stenström, forskare i Nya testamentets exegetik.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt är idag bibelforskningens grundteorier inte, som evolutionsläran, del av det allmänna medvetandet. Är det allmänt känt att det finns bibelforskare? När naturvetenskap presenteras i media finns ofta forskare med. När en kontroversiell bantningsmetod diskuteras i TV intervjuas Stephan Rössner. Men vem tar dit Samuel Byrskog när Jonas Gardell talar om Jesus i TV-soffan?
Jag vill också lyfta fram att många kristna teologer under de senaste 100 åren, drygt, håller samman vetenskap (naturvetenskap och religionsvetenskap) med kristen tro. Gränsen mellan de som accepterar vetenskaperna och de som inte gör det går inte mellan ateister och kristna utan mellan, exempelvis, kristna kreationister som läser Bibelns skapelseberättelser som alternativ till evolutionsläran och kristna som med stöd av bibelvetenskapen läser dem som symboliskt uttryckta svar på livets grundfrågor (så kan Svenska kyrkans tolkning beskrivas).
Varför är det viktigt att känna till bibelforskning och försöken att kombinera tro och vetenskap?
Historisk kunskap om Bibeln ger oss, som all kunskap, möjlighet att utgå från en realistisk bild av verkligheten när vi formar vår tro, må den sedan bli kristen, ateistisk, agnostisk eller något annat.
Vad jag kan se erkänner dagens religionskritiker inte alltid att det finns kristna som bejakar vetenskap och kritiskt tänkande - men också kristendomens försvarare kan förneka detta. Börjar vi allmänt erkänna att tro och vetande kan kombineras kan vi undvika förenklingar och låsta positioner.
Bibelvetenskapen visar också att bibeltexter ofta har många möjliga tolkningar, och kristna som tar till sig den kunskapen slutar söka enkla svar i Bibeln. Insikter om bibeltexternas mångtydighet och inomvärldsliga framväxt möjliggör motstånd mot auktoritära anspråk på att ha ett slutgiltigt svar genom stöd i en bibeltext.
Jag kan här inte ge fler exempel på konkret kunskap. Ett lästips är Gardells Om Gud och Om Jesus. Även om man inte ska lita på allt Gardell säger finns där rön från grundläggande bibelvetenskap. Han visar hur forskning utmanar tron men också kan bereda väg för en annan tro, befriad och befriande.
Men en sak vara med i en bildningskanon:
Var vaksam mot alla försök att skapa en kanon.
Studiet av hur Bibeln kom till, en textsamling som kallas kristendomens kanon därför att den säger vilka texter och tankar som är norm, visar att kanon inte är ofarligt. När en kanon bildas sker något som har goda sidor: vi visar vad vi har gemensamt och främjar gemenskapen. Men en kanon skapar därigenom inte bara ett "vi" utan också ett "dom". Den samlar men den utestänger också - tankar, människor av annan tro, människor utan vår kunskap. Det som varit levande och föränderligt riskerar att låsas fast. Ska vi ha en kanon måste vi också hålla oss öppna för nya människor och tankar, hålla tolkningsprocessen pågående och levande, möjligheten till protester och olikheter ständigt öppen.
Därför är bibelforskningens viktigaste bidrag till en bildningskanon:
Var vaksam mot alla försök att skapa en kanon.