Bilder allt vanligare i romaner
Bildningskanon. Hur läser man texter där bild och ord kräver lika stor uppmärksamhet? Hur vandrar läsarögat över sidan? Hur deltar bilden i den verbala berättelsen? Det är några exempel på frågor som växer i takt med ett allt mer kännbart inslag av bilder i dagens litterära texter.
Bilderna i romaner är en utmaning för litteraturforskningen, skriver Danuta Fjellestad.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mitchell påstod att den kulturella och tekniska utvecklingen i västvärlden har lett till att de bildmässiga uttrycken börjat dominera över de verbala. Allt eftersom vi möts av ett växande flöde av bilder i reklam, tv, datorskärmar, minskar ordens betydelse. "Bildens problematik" och vår förståelse och tolkning av bilder har blivit centralt för humaniora, konstaterar Mitchell, och ser detta som ett tecken på ett paradigmskifte.
Det var nog inte en slump att det prestigefyllda Pulitzerpriset samma år (1992) tilldelades Art Spiegelmans Maus; snarare kan man i efterhand se det som en bekräftelse på Mitchells förutsägelse. Pulitzerpriset var en vändpunkt för den tecknade seriens ställning: den grafiska romanen blev offentligt erkänd som mogen och seriös litteratur i USA. (Det måste påpekas att andra länder, framför allt Frankrike och Belgien, har en annorlunda och längre tradition av att granska romaner för vuxna än USA. Det är dock välkänt att trender - kulturella såväl som forskningsmässiga - ofta kommer till Sverige från just USA.) Sedan dess har en mängd verk publicerats, hyllats av kritiker och kvalat in på bokhandlarnas skönlitterära topplistor.
Den grafiska romanens frammarsch har hyllats på många håll, inte minst i vissa forskarkretsar. Bland de mest omtalade amerikanska romanerna kan nämnas Joe Saccos Palestine (2001), Linda Barrys One! Hundred! Demons! (2002) och Spiegelmans In the Shadow of No Towers (2004) samt Paul Karasiks och David Mazzuchellis bearbetning av Paul Austers City of Glass (2004). Den som vill följa det snabbt växande antalet vetenskapliga artiklar och böcker kan finna dessa på www.comicsresearch.org/academic.html.
Den grafiska romanens sammanvävning av den verbala berättelsen med den visuella må vara spektakulär.
Det är dock så att man allt oftare ser bilder av olika slag (fotografier, ritningar, kartor, diagram) och okonventionell sidlayout (tomma sidor, avsnitt som är upp- och nervända, text organiserad i flera vertikala eller horisontella kolumner) i "vanliga" romaner.
Tänk bara på bilderna i Jonathan Safran Foers Extremely Loud and Incredibly Close (2005; svensk titel Extremt högt och otroligt nära, 2006), Gordon Sheppards HA! (2003), eller i den helt färska romanen av Reif Larsen, The Selected Works of T.S. Spivet (2009).
De kan inte reduceras till sin illustrerande funktion eller avvisas som lekfulla dekorationer eller till och med "tricks"; de har ett eget konstnärligt uppdrag och deltar strategiskt och mångfasetterat i berättandet. Bilderna i dessa post-postmoderna romaner kräver uppmärksamhet; de stör, tränger sig på, väcker frågor, förvånar, överraskar och tillåter inte läsarens öga att betrakta det skrivna ordet som genomskinligt.
För litteraturforskningen innebär den allt mer omfattande närvaron av bilder i romaner en stor utmaning. Förvisso är förekomsten av bilder i romaner inte något nytt; illustrationer kan man hitta i många texter, och experiment med sidlayout var populärt bland exempelvis författarna av postmoderna romaner i början på 1970-talet.
Men aldrig tidigare har vi bevittnat en sådan frekvent användning av bilder och visuellt material i romaner som i dag. Därför måste de traditionella tolkningsmetoderna utvecklas för att fånga samspelet mellan bilder och verbalt berättande. Det behövs en mer adekvat terminologi för att beskriva hur texten och bilderna hänger samman.
Litteraturforskare söker allt oftare inspiration hos konst- och filmvetenskap liksom i kognitiv psykologi. En mängd frågor ställs - och ställs på nytt: Hur påverkar samspelet mellan ord och bild läsarens upplevelse och förståelse av romaner? Vad händer om den linjära, vänster-till-höger läsarkonventionen störs av bilder? Har bilder en negativ eller positiv inverkan på läsförmågan?
Är den allt mer omfattande närvaron av bilder i litteratur, samt den grafiska romanens uppgång, ett symtom på infantilisering av vår kultur eller kan den ses som litteraturens framgångsrika kamp mot dagens visuella medier (tv, film, internet) som hotar att marginalisera det skrivna ordet? Kan man se litteratur som inkluderar bilder som ett symtom på dagens tendens att vi vill njuta av sken, yta och upplevelse? Hur kommer den nya litteraturen, framför allt den grafiska romanen, att påverka vad som anses höra till allmänbildning?
Utan tvekan framstår tecknade serier, grafiska romaner och andra berättelseformer som integrerar bilder med text som ett av de mest spännande och centrala forskningsområdena för litteraturvetenskap i dag. Vi läser bilder och ser orden på nytt.