Bildning och humanism i historia och nutid

Kvalitet och kvalitetsvärdering är ett ämne, som bl a har aktualiserats genom kanondebatten och av den utvärderingsepidemi som just nu grasserar, inte minst vid universiteten. Förvisso sades en del kloka ord under programpunkten "Den omätbara kvaliteten", men att begära någon övergripande syntes av en debatt, som fritt rörde sig från Aristoteles till 1990-talets byggnormer och filmkritik vore kanske att begära för mycket, åtminstone någonting utöver rena självklarheter. Lättare var det att instämma i idéhistorikern Sven-Eric Liedmans konstaterande att vår tids övertro på ett enkelt, förment objektivt, kvalitetsbegrepp ligger bakom bruket att ersätta kritik av t ex filmer med enkla sifferbetyg i form av ett till fem plustecken eller andra symboler.

Varje generation bör skriva sin egen historia, brukar det heta. Trots den omfattande utgivningen av historiska och populärhistoriska arbeten under senare år saknas fortfarande en sammanhållen svensk historia i ett flertal band. Än så länge får man gå tillbaka till Carlssons och Roséns arbete från 1960-talet, men under Dick Harrisons redaktörskap är en ny version i åtta band under utarbetande. Frågan var därför given: på vilket sätt kommer det nya att märkas? Harrison betonade att individperspektivet måste ges större utrymme på den politiska historiens bekostnad och att det mer eller mindre omedvetna "nationalstatstänkandet" måste bort. I detta - liksom att Sverigebegreppet i historisk tid ständigt måste problematiseras - är det lätt att ge honom rätt; i andra fall slog han in redan öppna dörrar. Trots en tydlig motvilja mot hävdvunna epokbegrepp föreföll Harrison vara inställd på att i huvudsak följa den inarbetade konventionen. Både i våndan häröver och i slutsatsen, instämde meddebattörerna Lars-Olof Larsson och Eva Helen Ulvros.

Saco firade sitt instundande sextioårsjubileum med ett givande samtal om bildningens roll i utbildningen mellan Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg, förläggaren Peter Luthersson, universitetslektorn Leif Alsheimer samt rektorn vid Södertörns högskola Ingela Josefson. Alla var överens om bildningens vikt och betydelse, men definitionerna skilde sig åt. Den principiella frågan om även sådant som kritiskt tänkande skall innefattas följdes t ex genast av invändningen att detta ofta bara är en förskönande omskrivning för politiskt korrekthet.

De flesta seminarier präglades av samsyn i de övergripande perspektiven, varför det kändes befriande när det hettade till mellan professor Stefan Einhorn och Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Einhorn anklagde Sturmark för att - som seminarietiteln "Vem har lagt beslag på humanismen?" gav vid handen - försöka exkludera humanister av andra schatteringar än dem som avser en sekulär livsåskådning. Sturmark godtog inte beskrivningen, och tyvärr fastnade debatten - där även teologen Elisabeth Gerle deltog - alltför länge i denna nominalism. Muhammedteckningarna och lagen om omskärelse av pojkar är två av många frågor som på sistone har aktualiserat religionens roll i samhället och således vore relevanta för diskussionen. Längre än till Burmas munkar och Plymouthbrödernas beryktade friskola kom man dock aldrig denna gång.

Bildning och humanism i historia och nutid

KRÖNIKA. Bokmässans andra dag bjöd på en rad intressanta seminarier, vilka på olika sätt problematiserade bildningens utsatta plats i samhället.