Vi vet att Uppsala universitetsbibliotek, landets äldsta, är hem åt tusen och åter tusen böcker. En del är märkta av den långa tiden som passerat sedan deras tillkomst, andra bär fortfarande doften av tryckeriet där de föddes. Vi vet också att Carolina ruvar på musikalier från 1 000 år och att byggnaden kan stoltsera med inbundna storheter där Silverbibeln kanske är den mest förnäma fjädern i hatten. Men visste du att här också finns en skattkammare fylld av bildmaterial från 1100-talet och fram till i dag?
En trappa från den stora läsesalen tar oss ned till kart- och bildenheten på källarplan. Åsa Henningsson är enhetschef och hon ska visa oss några godbitar från hyllmetrarnas okända gömmor.
– Vi håller på med en digitalisering där målet är att alla våra objekt ska finnas att titta på i databasen. Just nu finns cirka 14 000 objekt tillgängliga på hemsidan, men det är bara en bråkdel av allt vi har, berättar hon.
Om 14 000 objekt är en bråkdel av avdelningens samlingar så är det bildmaterial som lagts på bordet framför oss en droppe i havet. Men vilken droppe sedan …
De 1800-tals album, fyllda med svartvita fotografier, som Åsa Henningsson plockat fram är minutiöst dekorerade. Läderpärmarna pryds av snirkliga blommor, metallbeslag och dekorationer som skvallrar om vem som var den lycklige ägaren.
– Jag frågade en skolklass som var här vilket yrke de trodde att det här albumets ägare hade haft. ”Trollkarl?” svarade de och det är ju inte så dumt, men han var faktiskt läkare, berättar Åsa Henningsson och håller upp ett svart album.
Mitt på pärmen sitter eskulapstaven, alltså den stav som omslingras av en orm och är symbol för läkekonsten. Men visst, albumet som en gång tillhörde Uppsalaprofessorn Per Hedenius (1828–1896) ser ut att lika gärna kunna höra hemma i valfri Harry Potter-film.
Fotografier av det mer svindlande slaget är fotografen Emma Schensons (1827-1913) bilder från renoveringen av Uppsala domkyrka från slutet av 1800-talet. Den Zettervallska restaureringen genomfördes 1886–1893 och ett album med 78 fotografier av den kvinnliga fotografen visar arbetet från nära håll: på arbetsställningar kring kyrkans spiror, med en vidunderlig utsikt över Uppsala med omnejd, står byggarbetare med ena armen höjd i luften till hälsning eller med handen nonchalant satt i midjan.
– Det finns tyvärr inga glasplåtar kvar av Emma Schensons fotografier. Visst kan det finnas andra kopior men nog inte så omfattande som i det här albumet, säger Åsa Henningsson medan hon bläddrar i skatten som varit i bibliotekets ägo sedan 1919.
Förutom fotoalbumen visar hon upp den samling av affischer, tidningar och pamfletter från den ryska revolutionstiden som en man vid namn Torsten Lundell hämtade hem till Sverige 1921. Torsten Lundell var son till Johan August Lundell, som grundade Lundellska skolan i Uppsala, och det material han fick med sig från oktoberrevolutionen räknas i dag som unikt.
Bland kart- och bildenhetens äldsta objekt finns en karta över Jerusalem från 1100-talet, och några av dyrgriparna finns bland de cirka 400 utländska handteckningarna av konstnärer som Rubens och Rembrandt. Det svenska materialet dominerar dock och för den som är intresserad av lokal historia är bildarkivet en skattgömma.
Till enheten vänder sig framför allt forskare från universitetet som är ute efter unikt bildmaterial till sitt arbete. Men även amatör- och fritidsforskare, eller bara nyfikna, kontaktar ibland enheten i jakt på något till sin hembygds- eller släktforskning.
– Det är viktigt att veta att vi har öppet för alla, men att med så stora samlingar kan en specifikation av det man söker vara nödvändig, säger Åsa Henningsson.
Även vi vanliga dödliga kan alltså ta del av det efterlämnade bildarvet. Enklast kanske genom att klicka sig fram på hemsidan där som sagt en hel del objekt redan finns tillgängliga. Men efter det är det alltså fritt fram att ta backen upp till den ståtliga byggnaden, trappan ner i källaren för att bland kartor, fotografier och teckningar förkovra sig i den bildskatt som är Uppsalabornas alldeles egna.
Bildskatt i källaren kommer upp i ljuset
På Carolina Rediviva finns en samling kart- och bildmaterial som byggts upp sedan 1600-talet. UNT har följt med ner i källaren och spanat in fotografier från renoveringen av domkyrkan på 1800-talet och mycket annat.
Enhetschefen Åsa Henningsson på kart- och bildenheten på Carolina Rediviva visar en del av skatterna.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
På Carolina Redivivas kart- och bildenhet finns allt från kartor, fotografier och planscher till handteckningar, gravyrer och litografier. Materialet har byggts upp sedan 1600-talet, främst genom donationer, tryckleveranser och köp. Enheten har till uppgift att hjälpa forskare, studenter och allmänhet.Man registrerar och katalogiserar nyförvärv samt arbetar för att digitalisera allt bildmaterial.