Bitter, stark och solkig berättelse om kärlek

Några år senare skjuter hon en man i självförsvar, strax efter det att han misshandlat, bundit och våldtagit henne. Men det var "monstrets" första offret det. Hon töjer de moraliska gränserna allt efter hon tar livet av fler kunder. Filmen Monster bygger på en sann historia. Aileen Wournos avrättades 2002 efter att ha suttit i en av Floridas dödsceller i tolv år och monstret var det namn den amerikanska pressen gav henne. Mycket av filmen bygger på hennes egna brev och texter. Mest av allt är detta en kärleksberättelse.Strax innan dåden förälskar sig Aileen i Sellby Wall, en yngre kvinna som skickats bort till släktingar för att bli "botad" från sin homosexualitet. De blir ett par och Aileen försörjer dem bägge, dock allt mer desperat. Hon försöker lämna livet som prostituerad, men får inget annat jobb.Aileen Wuornos berättelser från en smärtsam barndom återges av hennes getaltare Charlize Theron med en mycket saklig berättarröst. I sin gestaltning har hon helt anammat en missbrukares knyckiga rörelsemönster och fått en mycket trasig människas sorgfyllda blick. Det är en fantastisk rolltolkning där extrakilon och dålig hy bara är inledningen och ytan. Charlize Theron spelar bokstavligen på djupet och hon gör det överraskande bra - i synnerhet om man jämför med hennes tidigare prestationer i filmer som Ciderhusreglerna och The italian job . Hennes Oscar för rolltolkningen är välförtjänt.Motspelerskan Christina Ricci, matchar väl. Hennes rollfigurs krav på omhändertagande triggar Aileen alltmer. Samspelet mellan de två är intensivt, deras berättelse solkig men intensiv och känslostark.Med den här filmen tar debuterande regissören och manusförfattarinnan Patty Jenkins klivet in bland de stora socialrealistiska filmberättarna. Tankarna går till Truman Capotes filmatiserade klassiker Med kallt blod ( som kuriosa kan berättas att sista mordoffret i Monster spelas av Scott Wilson som spelade en av de unga mördarna i Med kallt blod 1967) och inte oväntat hör regissören Elia Kazan ( Linje lusta, Öster om Eden, Storstadshamn, m fl) till Patty Jenkins husgudar, enligt pressmaterialet. Monster är en gripande film som aldrig trillar över i sentimentalitet. Aileen skildras komplext och hon kommer i alla fall inte att bli någon feministhjälte efter den här filmen, inget kan ursäkta vad hon gjorde. Det är hennes anledningar till hennes handlingar som blottläggs och de är tragiska och skrämmande.