Konstpop. Det är alltid med viss bävan man börja spela en ny platta med förra årets polarpristagare, isländska vulkanutbrottet Björk Gudmundsdottir. Vad har hon hittat på denna gång... Hur bra är hon nu...
Fast det är lugnt, Biophilia kvalar in bland hennes bättre album, och hon har kvar handlaget att lyckas med både en egensinnig, spännande ljudbild, starka melodier som fastnar och texter som står fint på egna ben.
Björk liknar ingen annan och det är en bedrift att fortfarande efter så många år i branschen ha kvar kreativiteten och lusten. För att bjuda till även som lyssnare är det nödvändigt med lurar. Med dessa väl påsatta är det bara att kasta sig ut i kratern och segla på askmolnen.
Visst finns det en eller två spår där experimenterandet tagit överhanden men resten är et uppfriskande äventyr att ta del av. Jag hade faktiskt räknar bort henne en del från det intressanta, men härligt nog fick jag rejält fel.