Blåsröret - delen som går åt

KULTURENS REDSKAP. I del två i artikelserien är turen kommen till blåsröret, som exempelvis fagottspelare alltid har med sig flera stycken av till konserter.

Fagottrör

Fagottrör

Foto: Lena Köster

Kultur och Nöje2011-09-12 15:04

En bit bambu, närmast en strimla, dubbelvikt, tvingad att rundas i ena änden, uppskuren i det andra, kringsnodd av metalltråd och syntettråd i den runda delen. Vad är det?
Rätt gissat: ett blåsrör.
Men inte ett sådant som man blåser i väg giftiga pilar med, utan till exempel ett fagottrör. Den där lilla grejen som träs på det tunna metallröret i fagottens s-rör, där musikern ska blåsa in luften i instrumentet.

Det är genom den platta delen av den böjda bambubiten – själva viket skärs upp – som musikern blåser med spända läppar.
Det går att köpa färdiga fagottrör (och rör till alla andra rörblåsinstrument som till exempel oboe). Men de är dyra och många  musiker föredrar att tillverka sina egna rör. Det, å andra sidan, tar tid.
– Ungefär en halvtimme från material till ett färdigt, fungerande rör, säger Gabriella Bergman, bördig från Björklinge, verksam som fagottist i Malmösymfonikerna. Hon gör av med omkring 200 rör, alltså 100 timmars arbete, per år. Fast hon tillverkar fler rör, eftersom inte alla blir lyckade.
– Man har alltid flera rör med till en konsert.

Bamburör, metalltråd, syntettråd, en tång, en syl, en kniv och ett instrument som kan ställas in så att röret får exakt tjocklek på 
flera viktiga punkter, tillhör Gabriella Bergmans yrkesutrustning likaväl som hennes fagotter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!