Björn G Stenberg: Blått i det gröna

Fast bluesen gör sig bra vilken årstid som helst. Ett antal tips på den senaste tidens utgivning på området kommer här, bland dem en platta inspelad i Uppsala.

Eric Bibb är ofta på Uppsalabesök så vad var mer rätt än att spela in live på just Katalin?! Här finns ju landets bästa publik och bra akustik. Bibb gör som vanligt lågmäld blues med inslag av singer/songwriter. På den här plattan har han sällskap av gitarristen Staffan Astner och tillsammans gör de musik med pondus trots den låga profilen. Bibbs mjuka och böjliga röst är en säker hit bara den, han sjunger fantastiskt fint helt enkelt.

Big Daddy Wilson gör musik åt samma håll och är trots namnet inte heller så lastgammal. Han är bosatt i Tyskland nu för tiden, fast född i Edenton, North Carolina. Också här finns ett starkt kunnande och patos för musiken. Hans album Thumb a ride är den perfekta musiken till att lifta runt med. But don’t try that at home!

Tab Benoit intar ett helt annat förhållningssätt. Han satsar på en bredbent, tung blues och gör det riktigt bra på senaste albumet Medicine. Han är en hejare på både gitarr och sång och har ett bra band bakom sig, särskilt organisten Ivan Neville. Det är heller av flaskorna på omslaget att döma inget tvivel om vilken medicin de menar.

Elvin Bishop kunde nästan ha spelat med Cochran på 50-talet, han är bara fyra år yngre. Han håller sig fortfarande vid god vigör och albumet Raisin’ hell revue visar upp artist som vet hur bluesrock ska låta, gärna med en del soulstänk i smeten.

Om Bishop är en verklig veteran så är Samantha Fish motsatsen. Detta hindrar förstås inte den kaxiga amerikanska bluestjejen från att komma loss ordentligt på albumet Runaway. Bara 22 år vet hon hur man hanterar både gitarr och röst så att de gör vad de ska. Hon skriver dessutom låtarna själv.

Tracy Nelson är en annan, något mer mogen, blueskvinna. Hennes album Victim of the Blues visar upp en kunnig och erfaren musiker. Hon är ovanlig som artist annars i och med att hon gör både blues och country. Hon har spelat med stora namn som både Muddy Waters och Willie Nelson. Lyssna och begrunda när hon stänker loss, om du kan stå still så länge.

Texasmannen Shawn Pittman är en ungdom i blueskretsar, han fyller 42 i år. Han står dock stadigt på traditionens grund på albumet Edge of the world. Och visst är Texas lite av kanten på Nordamerika och staten har en stadig bluestradition som Pittman förvaltar fint, man hör namn som Albert King, Elmore James och Jimmy Reed när man lyssnar. Som kuriosa så spelar han i stort set alla instrumenten själv.

Duon Watermelon Slim och Super Chikan har hållit på betydligt längre. Så finns det också ett djup i deras album Okiesippi blues som är ovanligt. Lite överraskande spelar de George Harrisons Beatleslåt Within you without you.

Som avslutning en rolig överraskning: Svenska Brickhouse har blivit liggande i skivhögen av olika anledningar men Yesterday Revisited visar sig vara ett mycket bra bluesrockalbum. Sångaren Magnus Andersson är en stor tillgång och arrangemangen är både djupt rotade i traditionen samtidigt som de har en befriande distans. Släkt med Small Faces, Bad Company och andra storheter.