Blött och kul för barn

Det är faktiskt en liten kö utanför ingången till Parksnäckan före öppningsdags, trots det blöta vädret. Både barn och vuxna är klädda för regn, men för säkerhets skull står två funktionärer och delar ut gratis regnponchos i tunn plast vid entrén. Man får inte ha paraply i bänkraderna på Parksnäckan av säkerhetsskäl.

Barnen tumlar in i stela regnställ och färgglada stövlar och sätter sig på de vattenfuktiga bänkarna. Ur högtalarna strömmar musik, som närmast kan beskrivas som "bonnjazz". Men bara de tre - fyra första raderna fylls.

Femåriga Elvira Ekman och hennes lillasyster Elin Ekman 2,5 år är vid Parksnäckans scen för första gången.

– Kul att se Pettson och Findus med farmor, säger Elvira Ekman, som brukar lyssna på låtarna hemma.

– Jag tror det här blir bra, lite oväder gör inget, säger farmor Anna-Lena Gudmundsson och kramar barnbarnen medan mamma Sofia Prebensen Ekman viker ut sittskyddet på den såphala bänken.

En bit bort sitter ännu ett tre-generationersgäng. Mormor Siv Andersson från Harbo har besök av dotter och två barnbarn ända från Junosuando i Norrbotten.

– Jag jobbar här bredvid, på Akademiska, och visste att det brukar vara föreställningar för barn här på somrarna. Men det är först vid det här besöket som det har passat, säger Siv Andersson.

Bakom dem håller en helt litet stim av barn i reflexvästar på att ta plats. De kommer från föräldrakooperativet Solkatten i Tierp och en av dagbarnvårdarna, Annika Bohlin, berättar att de har åkt tåg till Uppsala och lekt på Stadsträdgårdens lekplats hela förmiddagen. Nu är barnen taggade för föreställningen.

– Vi började med att åka till Barnens parksommar ett par gånger förra sommaren. Det är ju gratis och det finns inte så mycket pengar i barnomsorgen för kulturevenemang, säger hon, medan hon klär två tvillingvagnar med regnskydd.

På scenen börjar det hända saker. Ett par handdockor tittar fram bakom knuten till kulisshuset och det börjar kvillra i barnpubliken av förtjusning. Pettson, spelad av Sven Hedman, och hans katt Findus, som görs av Fanny Wistrand, gör rutinerad entré med munspel och ukulele och får barnen att sjunga med. Regnet har ökat lite i styrka.

"Berätta om när jag var liten och försvann...", ber Findus gubben Pettson, som drar efter andan och börjar: "Det var en gång..."

Bland bänkarna sänker sig lugnet. Åskan mullrar svagt i bakgrunden, regnet fortsätter att falla, men fantasin övervinner allt.