- Mer snack och mindre verkstad. Vi borde loppa varandra oftare, säger Uppsalaförfattaren Lasse Berg, kanske Uppsalas mest engagerade författare under den pågående Bokmässan i Göteborg.
Lasse Berg är på Bok&Bibliotek med andra delen i sin Kalaharitrilogi Skymningssång över Kalahari.
På mässan finns också Carina Burman. Hon har två nya böcker med sig: Djävulspakten, om Gösta Ekman, och Folk jag aldrig mött, en essäsamling om författare som hon visst mött, om än bara i litteraturen.
Anna Franklin och Reza Rezvani är också på mässan med sin bok Den osynliga kulturskatten, om exilförfattare i Uppsala, som alla skriver på sitt hemlands språk. Ak Welsapar från Enköping, en av författarna som presenteras i boken, har i år gett ut den turkmenska romanen Kobra, som översatts till svenska, och deltar också i bokmässan.
För Lasse Berg är bokmässan en av 40-talet anhalter i en 30-dagars turné. Han har sex framträdanden inbokade på mässan: Svenska kyrkan, Internationella torget, ABF, Författarförbundet och Ordfront. En läsning eller debatt på varje ställe utom hos hemmaförlaget Ordfront där han dels håller ett seminarium, dels signerar böcker.
- Mitt hem är visserligen i Uppsala, men jag reser största delen av året. Är bara hemma tre?fyra månader. Därför är det roligt att åka omkring i landet och snacka med folk. Men egentligen är bokmässan lite för bökig för mig. Jag vill ha kontroll över mina åhörare och läsare så att de inte plötsligt drar i väg åt ett annat håll ?
Efter turnén drar däremot Lasse Berg i väg till Asien och nästa år blir det Afrika. Det är för tredje boken i Kalahariserien, som ska handla om de senaste 50 åren och utgå från hans resor.
Den aktuella boken, säger han, handlar om hur människan blev människa.
- Efter sex miljoner år bytte vi plötsligt livsföring och blev jordbrukare och boskapsskötare och byggde städer och imperier. Det var nyss och plötsligt i det stora perspektivet. Vi är mer gjorda för att vara samlare i små grupper och för att hålla sams och samarbeta. Vi skulle må bättre av mera snack och mindre verkstad ?
Carna Burman är en flitig författare och mässdeltagare.
- I år håller jag ett stort seminarium tillsammans med Peter Handberg, som också ger ut en essäsamling om författare. Där talar jag om min bok Folk jag inte mött. Dessutom håller jag ett miniseminarium om min bok om Gösta Ekman.
- Jag har varit på mässan så gott som varje år sedan 90-talet. Det är jätteroligt! Lite Kiviks marknad för intellektuella. Jag träffar massor med folk som jag känner. Är jag på väg till ett seminarium, händer det ofta att jag möter någon och står och snackar i stället för att gå och lyssna.
Som den erfarna mässdeltagaren har Carina Burman några tips till förstagångsbesökaren:
???Det är väldigt svettigt. Inga varma kläder, inga yllekavajer, men bekväma skor. Ta reda på var toaletterna finns, ha med vatten att dricka och att gå en trappa upp när du vill förflytta sig mellan två punkter.
Anna Franklin har också besökt bokmässan flera gånger, både som författare och som kulturjournalist. Nu ska hon, Reza Rezvani och Ak Welsapar inta Internationella torget och berätta om sina böcker och diskutera frågan hur man ska lyfta fram alla de exilförfattare som finns i Sverige.
- Jag har en hatkärlek till bokmässan. Det är roligt att vara där, men jobbigt. Det är stort, trångt och varmt. Bäst och lugnast är torsdagen, sedan väller folk in de övriga dagarna och man kan knappt ta sig fram.
Det är inte gratis att delta i Bok&Bibliotek.
- Reza och jag betalar allt själva. Vi tar från ett stipendium, som vi fick i arbetet med boken.