Hur känns det nu inför nypremiären?
– Det känns både bra och dåligt. Bra eftersom det finns så mycket entusiastiska människor som vill genomföra detta. Men dåligt då tankarna och idéerna bakom Bollhusmötet är så aktuella idag att man blir alldeles sorgsen. Efter mord på en jude i vårt grannland sätter vi upp denna pjäs om antisemitismens historia. Fast just därför är det viktigt att påvisa hur djupa rasismens rötter är.
Vad hoppas du kommer att hända?
– Jag hoppas att vi kan få samma effekt som då vi satte upp pjäsen 2006. Det hände något magiskt när samma ord yttrades i samma rum som de sagts i från början och efter förra gången återkom många av åskådarna till att det var som att orden nästan började att eka i väggarna. Men jag hoppas att det också blir en lektion i de likheter och skillnader som trots allt finns mellan nu och då.
Hur kommer du och Magnus Alkarp att ta detta vidare under torsdagen?
– Vi ska försöka att fördjupa bilden av Uppsala. Bilden är ju att Uppsala var en stad där fascister yttrade sig brett. Men de demokratiska rösterna var fler och det vill vi påminna om.
Fotnot: Felaktigt datum för pjäsen har förekommit i UNT. Den visas alltså tisdagen 17 februari kl 19.