En del psalmer i Svenska kyrkans psalmbok bygger på folklåtar. Och en del låtar kan ha tagit avstamp i musik spelmännen hört i kyrkan. Musik håller sig inte alltid på sin plats.
Är det förresten andligare med musik spelad på orgel än samma musik lirad av ett rockband? Andligare med ett oratorium än en poppig visstund i kyrkan?
Kanske är det här i grunden oviktiga frågor, men emellanåt blir det ändå strid om musiken som trosgestaltare och religiös budskapsbärare: vilken musik hör hemma i kyrka och trosutövning och vilken är för världslig för att få tillträde?
Präster och kyrkomusiker inom samma trossamfund kan ha motsatta uppfattningar. Ibland långt från församlingsbornas tankar kring musik. Och olika kyrkor och religioner har ofta skilda meningar om musikens roll.
Bönen finns dock i de flesta religioner. Och bönerecitation övergår gärna i sång, ofta a cappella: bönerna sjungs utan ackompanjemang, ganska entonigt. Vips har man musik i kyrkan. Det står inte på förrän sången blir flerstämmig och musikinstrumenten gör sitt inträde ...
Orden är tydligare markörer än tonerna. Sjunger man om Gud, Allah, Jahve, Elohim, Skaparen, tro, frälsning, nåd och så vidare är det per definition andligt.
I dag sägs nog detsamma om texter som allmänt handlar om människans utsatthet och ensamhet, om längtan efter kärlek och gemenskap bortom den romantiska kärleken och erotiken, om liv och död, om friden i naturen.
Det finns inga slutgiltiga svar på de här frågorna. Inget enkelt rätt eller fel.
Men avsikten med verken har betydelse. Sammanhanget. Tolkningen. Mottagandet.
Ylva Eggehorn är en av Sveriges mest älskade nu levande psalmförfattare.
– Knepig fråga. Finns det andliga bullar? Det beror på bagaren. Musik som i åhöraren öppnar för andliga erfarenheter är andlig. Det speciella med musiken är att den inte är så begränsad. Musiken är ett språk i sig själv, säger hon, tillfrågad per telefon.
– Jag berörs också av tystnaderna i musiken. Som när Arvo Pärt vågar låta musiken bli förebud till den stora, mättade tystnaden. När hela människan blir ett öra för en knappt hörbar ton.
– Å ena sidan är vi alldeles för försiktiga med att släppa in det nya i kyrkan. Vi har stannat vid 1800-talets koraler, latinska hymner, folklåtar och stora verk från kontinenten. När vi släpper in världsmusik och annat i kyrkan, blir det mest en episod än så länge. Å andra sidan passar inte alla slags musik i ett medeltida kyrkorum, säger Ylva Eggehorn.
Uppsalaparet Lars och Barbro Björklund är poet och präst respektive körledare (Stefanoskören i Uppsala) inom Svenska kyrkan.
– All musik är andlig i meningen gränsöverskridande, ett språk som sträcker sig långt vidare än orden och föreställningarna, säger Lars Björklund.
– Musiken når alla skikt i dig, på så vis är all musik andlig. Jag berörs mycket av enkel musik, men när vi började lära in Matteuspassionen tänkte jag ”Wow!” Liksom när jag hörde Sven David Sandströms Messias förra året, säger Barbro Björklund.
När Bachs h-mollmässa framförs i Uppsala domkyrka på lördag kväll är det ett verk och ett sammanhang som uppfyller alla krav – om de alltså finns – på andlig musik.
Och när Houria Aïchi sjunger kvinnliga berbersånger i Konserthuset är också det andlig musik.
När Afrokören kommer loss i något riktigt rytmiskt eller koreanska gruppen Be-Being skapar ett verk med musik, dansperformance och video är det också andligt. Liksom Carmen Linares sakrala flamenco.
Sacred Pearls med Uppsala Akademiska Kammarkör, Uppsala Kammarorkester, två sångsolister och en recitatör låter publiken vara med och sjunga till exempel kör ur Händels Messias, tveklöst andligt, under ledning av Stefan Parkman.
The Uppsala international sacred music festival invigs i Uppsala Konsert & Kongress på torsdagen. Kvällens konsert med Jordi Savall, Montserrat Figueras med flera handlar bland annat om fred i Jerusalem. Politiskt? Kanske. Andligt? Ja.