Det har gått tre år sedan Mike slutade som manlig strippa och showgänget Kings of Tampas bestämde sig för att lägga av. Nu har de bestämt sig för att återuppstå för en comebackshow och ger sig ut på ett slags "sista natten med gänget-road trip". Den innehåller vad de brukar med att gamla sanningar kommer fram och förnyade vänskapsband uppstår.
Men mest handlar det förstås om att visa upp vältränade kroppar i minimala utstyrslar. (I USA är den helt barnförbjuden på grund av det sexiga innehållet, i Sverige helt tillåten. Tja, vad säger man?) Det blir förstås en helt annan sak när män visar upp sig än kvinnor, här är det fortfarande männen som behåller kontrollen. När kommer motsvarande film med kvinnor i huvudrollen? Vill vi ha den?
Det finns en hel del av livsglädje, humor och manlig vänskap (dock, absolut, ingen som kommer ut som bög, trots att lagen om homoäktenskap just antagits i USA så är man inte beredd till det.) Lite förvånande då filmen känns positivt tillåtande i övrigt, men det kanske är kontroversiellt nog att det handlar om manliga strippare. Inget annat sex visas heller i annat än som dansnummer och samtal.
Filmen är nära två timmar lång och det håller den absolut inte för, intrigen är tunn. Bytet av regissör från Steven Soderbergh till Gregory Jacobs och borttagandet av Matthew McConaughey från förra filmen har inverkat menligt på resultatet.
Största behållningen är ett antal snygga dansnummer, varav det bästa kommer i filmens början då Channing Tatum visar vad han förmår på egen hand i sin verkstad, i något som tar sin början i en travesti på "Flashdance".
En stor del av filmen utspelas på olika klubbar där grabbarna hyllas av en kvinnlig publik som slänger dollarsedlar på dem. Det är lite obekväma scener att ta del av emellanåt, fastän i mycket lägre grad än de nästan obligatoriska besök på strippklubbar som amerikanska filmer brukar ha med pole- och lapdance. Här handlar det också ofta om att kvinnor får sina fantasier utförda. Jag kan tänka mig att filmen funkar för tjejgänget efter något inmundigat glas.
Nåväl som helhet, bitvis underhållande men alltför upprepande. Någon större insats i jämställdhet blir det just inte heller. Visst, en bit på vägen, men de här "manliga underhållarna" - som de vill bli kallade - spelar inte riktigt på samma planhalva som sina kvinnliga dito. Möjligen i burlesksammanhang. Men vill man ha inoljade och pumpade muskler, tvättbrädor och snygga moves, jäss, gå vidare.