Showens prolog är förtätad och dramatisk. Orkestern och sångerskorna framför Ed Sheerans "I see fire" samtidigt som autentiska bilder och filmer från branden varvas med citat på en filmduk. Teaterröken väller ut över scenrummet på Gottsunda Dans & Teater (GDT). Därefter följer en timslång föreställning med mycket dans och musik om branden som ödelade Gottsundaskolan natten till måndagen 8 oktober i fjol.
– Redan när vi samlades i Gottsundakyrkan på förmiddagen den dagen kom elever i manusgruppen fram till mig. De vill veta hur det skulle bli med vårshowen. Då hade manusgänget egentligen kommit i gång med sitt arbete så smått. Men i och med branden skippades alla andra planer. Alla var överens om att vad vårens show skulle handla om, säger dramapedagogen Karen Monie, föreställningens regissör samt chef för den pedagogiska verksamheten på GDT.
Niondeklassarna Mohammed Labibi, Logain Sharif och Bruce Gahoza, som är tre av omkring 90 medverkande i showen, minns tydligt den där morgonen i oktober. De fick vetskap om branden tidigt på morgonen via kompisar, nyheter och sociala medier.
– Jag fick ett telefonsamtal av en vän klockan fem. Då trodde jag först att det handlade om en mindre brand på en toalett eller i en papperskorg. Jag bor ganska nära skolan och gick ut på balkongen och fick syn på röken och kände lukten. Då förstod jag att det här var riktigt stort, säger Mohammed Labibi.
– Det kändes riktigt jobbigt att se skolan brinna ned, fyller Logain Sharif i.
Bruce Gahoza tycke att det trots allt kändes lite skönt att slippa skolan första veckan.
– Men andra veckan började man sakna den och sen blev det bara värre. Man kom ihåg hur bra den var och kände saknad, säger han.
Alla tre är överens om att det var mer än en byggnad som brann ner.
– Det kändes overkligt att en hel skola kunde försvinna över en natt. Det var ju ett ställe som man har massor av bra minnen från och där man fått nya vänner, säger Bruce Gahoza.
Men hur gör man en show om en skolbrand? Går det rent av att skämta om det som hände?
– Nej, vi skämtar inte. Men vi minns alla bra saker som hände och då blir det roligt och underhållande. Vi tror att publiken kommer att både gråta och skratta, säger Logain Sharif.
Uppsalas politiker får sig också en släng av sleven. Ständigt framskjutna löften om ersättningsmoduler och elevskåp är förstås tacksamma att gissla.
Totalt ges sex föreställningar varav de två på kvällstid är öppna för allmänheten.