Brev och samlingar från förr och nu
SJUNDE DAGEN. I slutet av 1730-talet låg Stockholms enda posthus vid Lilla Nygatan 6, den fastighet som numera inrymmer Postmuseum. Under åren 1738-41, då Carl von Linné verkade som läkare i Stockholm, avsände han ett flertal brev från denna adress.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ämnet för den nyss öppnade utställningen Linné, brevskrivaren är gigantiskt. Av Linnés hand finns mer än 2 000 brev bevarade, ställda till omkring 600 olika adressater (varav omkring 400 utländska personer). Till detta skall läggas de drygt 3 000 bevarade brev som är skickade till Linné, varför den samlade Linnékorrespondensen bildar ett både numerärt och geografiskt omfattande vetenskapligt nätverk. Projekt Linnékorrespondensen, som tillsammans med museet står bakom utställningen, arbetar med att i framtiden göra alla breven tillgängliga digitalt.
I utställningen visas ett mycket begränsat antal brev, men urvalet är gjort med omsorg och expositionen är överlag stilfullt utförd. Här finns exempel på brev ställda till svenska och utländska vetenskapsmän och resenärer, t ex Johan Reinhold Forster, som följde med på en av kapten Cooks världsomseglingar. Ett särskilt rum ägnas Linnélärjungarna, och där visas brev från Pehr Kalm, Fredric Hasselquist, Daniel Solander, Pehr Löfling, Peter Forsskål, Anders Sparrman och Carl Peter Thunberg. I det enda bevarade brevet till hustrun Sara-Lisa ger Linné i januari 1741 uttryck för sin glädje över sonen Carls (Linné den yngres) födelse. "Hälsa min Carl lilla", skriver han avslutningsvis.
För den som vill veta mer om breven finns en rikt illustrerad utställningskatalog författad av Uppsalaforskarna Ann-Mari Jönsson och Eva Nyström, båda verksamma inom Projekt Linnékorrespondensen.
En oprententiös men stundtals underhållande utställning är Nordiska museets Storsamlaren, som öppnade i slutet av januari. Idén är enkel. Det handlar om att visa ett antal privatpersoners samlingar av en rad mer eller mindre ovanliga föremål som ficklampor, hänglås, fingerborgar, kritpipor, citruspressar och tennsoldater. Några mer eller mindre konventionella exempel ur Uppsalaprofessorn Karl Fredgas samling av drygt 300 råttfällor kan också beskådas.
Både Björn von Bahr och Gösta Nordén har i andra sammanhang visat material ur sina samlingar kring ballonghistoria respektive menyer och restauranghistoria. Nordén gav häromåret ut boken Bland matsedlar och menyer, som fick pris av Carl Jan Granqvist vid kokbokens dag i Grythyttan. Nu visar han ett antal fina menyer från 1800-talet och framåt. Björn von Bahr har sedan 1964 samlat ihop mer än 1 000 föremål om gasballonger, bland annat en Åboavhandling från 1763 om "luftens förmåga att medelst blåsors utvidgande lyfta tyngder". I hans monter finns också ett tärningsspel från 1890-talet på temat "Huru skall Andrée kunna med sydlig vind passera Nordpolen". Givetvis finns också en modell av den luftballong vari bröderna Montgolfier uppsteg 1783.
Av utställningen - som givetvis är spretig till sin karaktär - kan man dra slutsatsen att samlandet fascinerar lika mycket nu som under 1700-talet. "Gud skapade, Linné ordnade", lyder ett känt Linnécitat, vilket pryder utställningen i Postmuseum. Men hur han skulle ha gått tillväga för att ordna och systematisera de samlingar som visas i Nordiska museet får vi aldrig veta.