Briljant spel om skådespelare

Dirch Hartvig Passer föddes 18 maj 1926, i Østerbro, Köpenhamn. Han var tidigt klassens clown, hade dåliga betyg och ville bli skådespelare. Hans pappa sjökaptenen bestämde at han skulle bli sjöman, men eftersom han blev kraftigt sjösjuk steg han av på landbacken och började som komiker.

Det är där som Martin Zandvliets film om honom startar. Dirch Passer har just stället sig på tiljan tillsammans med scenräven Kjeld Petersen (också han inkännande spelad, av Lars Ranthe). Vart efter blir det Passer som drar de stora skratten och deras vänskap sätts på svåra prov. Deras ”bromance” är sedan en viktig del av filmens innehåll, ännu en av otaliga berättelser om manlig vänskap.

Men Dirch lever också högt på tidsanda och miljöer i 50-70-talets Danmark, vilket ju förstås på många vis liknar Sverige under samma tid – Dirch Passer var också en ofta förekommande figur i svenska underhållningsprogramunder den tiden, särskilt i de då omhuldade samnordiska sändningarna.

Det är även en berättelse om ett konstnärskap. Passer var i grunden en mycket blyg man och det kostade på att ställa sig på scenen och våga lita på magkänslan i de hisnande improvisationer som han och Petersen var mästare på. Passer blev ordentligt folkkär i den breda publiken och var Danmarks ledande komiker under många år, på scen, film och tv.

Han var av den gamla stammen där uttrycket ”The show must go on” var ett påbud att alltid följa. Man ställde aldrig in, vare sin man hade tunga personliga kriser eller svåra sjukdomar. Passer levererar om han så är snudd på dödssjuk eller familjen just har lämnat honom. Han dog bara 54 år gammal.

Hans framgångar som komiker kom också att stå i vägen för honom. Som så många andra ville han ha mer seriösa roller och fick också chansen att spela John Steinbecks Möss och människor, och gjorde det bra. Problemet var att publiken började skratta så fort de såg honom och det blev på det viset omöjligt att framföra det tragiska stycket.

Som för så många andra artister och konstnärer kom det hektiska tempot att gå ut över hans relationer, både barn och hustru kom i andra hand. Kvar blev främst Kjell Petersen och vänskapen dem emellan skildras fint och inkännande i filmen.

Nikolaj Lie Kaas ÄR helt enkelt Dirch Passer. Han spelar genomgående mycket övertygande och får filmen att leva i varje sekund. Visst lutar den ibland över åt den arketypiska skildringen av en konstnär med djupt mörker inombords. Scenerna där man återger sketcher och humor är inte så ofta särskilt roliga, de har åldrats. Förutom då hans bravurnummer som en bebisklädd gammal man som sitter i en gunga och kverulerar över ålderdomen. Skrämmande aktuellt!

Frågan är hur stor behållningen blir om man inte har något förhållande till den verklige Dirch Passer? Men den ytterst stilsäkra och melankoliska filmen borde stå bra på egna ben.