1. Wuthering Heights
Regi: Andrea Arnold
Romantik möter socialrealism när Andrea Arnold tar sig an Emily Brontës klassiker. Hämnd, svek, och svartsjuka, likväl som rasism och främlingsfientlighet, behandlas på ett sätt som är svindlande vackert men extremt smärtsamt.
De vindsvepta engelska hedarna - som de flesta andra regissörer hade skildrat i widescreen - trycks här brutalt samman till TV-formatet 4:3, och Heathcliffs och Catherines ångest stängs in innanför de snäva ramarna. Andrea Arnold är brittisk films mest spännande regissör just nu.
2. Lawrence Anyways
Regi: Xavier Dolan
Det är en färgsprakande filmfest när underbarnet Xavier Dolan breder ut sig i detta märkliga kostymdrama. Musik, kläder, och ögonblinkningar är planerade i minsta detalj, och inte ett hårstrå ligger fel på 1990-talsfrisyrerna.
Utan att tappa någon av sin ungdomliga entusiasm så visar 23-åriga Dolan att han har mognat som berättare. Läraren Lawrence lever ett till synes perfekt liv, förutom att han vill vara kvinna i stället för man. Hen bestämmer sig för att genomgå en operation, och Dolan vänder kameran mot partnern Fred.
3. Pojken med cykeln
Regi: Luc Dardenne och Jean-Pierre Dardenne
Thomas Doret är lysande som pojken Cyril, som med cykeln som sin bästa vän ger sig ut på en tröstlös jakt efter sin far. Det är fader-son-relationen som står i centrum, och bröderna Dardenne kryper ner på knä för att skildra hur den ter sig ur Cyrils perspektiv. Såren från en förälders svek blir tydliga, liksom det övergivna barnets utsatthet.
Filmen har mer än bara namnet gemensamt med Vittorio De Sicas neorealistiska klassiker Cykeltjuven, men som bröderna Dardenne visar så är ämnet tidslöst.