Bruno Ganz på Stockholmsbesök
KRÖNIKA. "Lika överraskande som glädjande var Stockholmsbesöket av en av kontinentens främsta skådespelare, schweizaren Bruno Ganz", skriver Fritz Joachim Sauer.
Bruno Ganz, schweizisk skådespelare, besökte Stocholm. Bilden är från Berins filmfestival i februari.
Foto: Scanpix
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nomen est omen. Det helgjutna i Ganz (= "Helt") berömda sceniska prestationer med dess stringenta sammanfogning av intellektualitet och sensualitet på Schaubühne som Hamlet, Prinsen av Homburg, Faust, Sommargäster m fl utgjorde under 70-talet en kulturell livsnerv i det politiskt trängda Västberlin. För den bredare svenska publiken torde dock Ganz troligen vara mest känd för att ha spelat Adolf Hitler i filmen Undergången från 2004, men han har medverkat i över 40 filmer som till exempel Himlen över Berlin, Nosferatu, Baader-Meinhof Komplex, Den amerikanske vännen (häromsistens i tv).
I Undergången gestaltar Ganz en Führerfigur som gör fasan inför hans illgärningar ännu djupare, därför att även Hitlers ömtåligare sidor blottläggs, utan att hans megabrott förminskas. Vi upplever en bruten och sjukdomsmärkt gubbe, innesluten inte bara i sin bunker utan även i ett skikt av paranoia och mordisk aggressivitet. Vid en intervju berättar Ganz att han fascinerades av det "makabra suget i den mörkaste undergång" och glider så åter in i Hitlerrollen medan han talar.
Helt motsatt är gestaltningen av en förstående och mysig farfar i filmen Vitus av regissören Fredi M. Murer. Filmen, som har fått en rad utmärkelser på olika filmfestivaler, visades för första gången i Sverige på den Schweiziska ambassadens initiativ på Goethe-institutet i Bruno Ganz närvaro. Vid detta tillfälle uttryckte han sin beundran för Ingmar Bergman och svenska skådespelare.
Vitus handlar om en pojke som "verkar komma från en annan planet". Vid 12 års ålder är han en extremt begåvad musiker vars föräldrar har stora förväntningar på hans karriär som konsertpianist. Den dagliga pressen med övning, hans överbeskyddande mor och hans fars instabila ekonomiska situation gör att den unge pojken tyr sig till sin farfar och dennes snickeri där han drömmer om att kunna flyga. Slutligen tar Vitus med ett dramatiskt språng sitt liv i egna händer och hittar- på ett mycket originellt sätt -sin plats i tillvaron. Att den unge huvudrollsinnehavaren Teo Gheorghiu själv är en pianovirtuos, som redan skördat priser i internationella pianotävlingar gör saken förstås inte sämre
"En som visste" är ett slående epitet för den Schweiziske deckarförfattare Friedrich Glaser, vars korta liv (1896-1938) bestod av vistelser på kliniker, fängelser, mentalsjukhus, kantat av drogmissbruk och självmordsförsök. Numera räknas hans kriminalromaner som klassiker i den tyskspråkiga deckarlitteraturen, fast den kriminella delen av vår värld har utvecklats sedan 30-talet (även om "the Heart of Darkness", för att tala med Joseph Conrad, är detsamma). Numera är den "högsta utmärkelsen" (Goethe- Institutet) för den tyskspråkiga kriminallitteraturen det årligen utdelade Friedrich-Glauser-priset. För svenska läsare är Glauser en sen bekantskap. Först 2007 utkom Överkonstapel Studer i översättning (av Anna Bengtsson, förlaget Ersatz). Bruno Ganz och Björn Granath möttes på Dramaten i en tvåspråkig läsning av Glauser, som avrundades med stämningsmättad cellomusik av kulturattachén vid Schweiziska ambassaden, Eva Maria Hux.
Idén om att inbjuda Bruno Ganz kom ursprungligen från henne med anledning av att ytterligare två översättningar av Glauser ges ut. Hon vidtalade Dramatens dramaturg Magnus Florin och det framstod genast - sa Florin - "som en underbar idé att inbjuda Bruno Ganz".