Bunny Wailer blickar tillbaka

I början av 60-talet bildades skagruppen The Wailers av Bunny Wailer, Bob Marley och Peter Tosh. De blev snart ett av de största jamaicanska banden efter ett genombrott med singeln Simmer down. Efter några år splittrades bandet på grund av meningsskiljaktigheter och medlemmarna gjorde solokarriärer.
Bunny Wailers karriär tog aldrig samma fart som för de två andra medlemmarna, bland annat på grund av hans ovilja att lämna Jamaica för att turnera. Men Bunny Wailers musik har ändå alltid klassats högt och haft stort inflytande på andra artister. Inom reggaekretsar räknas han som en av de största inom den klassiska varianten av rootsreggae. Men trots att han har en lång, framgångsrik och händelserik karriär bakom sig är det fortfarande de tidiga åren som ligger honom varmast om hjärtat.

När jag en timme efter bestämd tid och diverse förklaringar om mitt ärende för en manager och Bunny Wailer själv frågar jag honom om han har något favoritögonblick från sin karriär. Han svarar utan att behöva tänka efter.
- Första gången jag, Bob Marley och Peter Tosh framförde låten Simmer down live som the Wailers i Trenchtown 1964.
Du var en av dem som var med och uppfann den musik vi kallar reggae i dag.
- Man skulle kunna säga det. Men jag vill ändå inte hävda att jag var en av uppfinnarna. The Skatalites var de som uppfann reggaen, men jag var en av dem som trodde på och anammade reggaen från början. Jag var och är en elev och troende och jag är stolt över att vara en del av den.

Vad tycker du om dagens reggaescen?
- Motorvägen reggae är full av bilar som kör på den i alla tänkbara riktningar. Många människor har fått chansen att tjäna en slant. Jag är glad att reggaen har blivit ett träd som bär så mycket frukt att många kan leva av den. Reggaen i dag har många olika riktningar och det är bra för marknaden att det finns många valmöjligheter. Samtidigt vet jag att roten är roten, stjälken är stjälken och frukten är frukten, och att roten inte kan vara stjälken och att stjälken inte kan vara frukten. Men alla livnär sig på roten och jag är en av dem som fortsätter vattna denna rot. Reggaens rötter och ursprungliga kultur. Och allt som kommer från den betjänar fortfarande människorna.

Inspireras du av dagens unga musiker när du gör din musik?
- Jag lyssnar mycket på de unga musikerna. Alla har sitt lilla budskap att ge, på sina egna sätt. Man måste lyssna och förstå. Annars slutar det bara med att vi gnäller och fördömer. Det finns ett uttryck som säger, innan något dör så slår det ut. Den nuvarande generationen tar musiken till en nivå som de kan förstå och den är fotografier av livet som de lever.
Har du några favoriter bland de unga musikerna?
- Alla som sprider ett positivt budskap, som Luciano och Natural Black. Men vi har också ett ansvar och måste styra de unga musikerna i rätt riktning. När någon kommer med något opassande måste vi klargöra att vi inte accepterar det, för att vi förväntar oss bättre. Om vi i stället placerar det högst upp på listorna så kommer artisten tro att han eller hon gör något bra. Och det är att skämma bort barnet i stället för att tillrättavisa det.

Känner du något speciellt inför framträdandet på Uppsala Reggaefestival?
- Det är alltid speciellt att uppträda live för reggaefamiljen. Jag tillhör ju inte artisterna som alltid är på turné, så när jag är kallad är det alltid speciellt.
Hur kommer det sig att du turnerat så lite?
- Jag är inte en av dem som försöker visa mitt ansikte överallt. Vissa artister turnerar ständigt och till slut tröttnar folk på att se dem. När jag är kallad så levererar jag.
Har du någon hälsning till den svenska publiken?
- Den svenska publiken är min publik och jag ser fram emot att träffa den. Vi kommer att bjuda på musik från historien, från böckerna, från grunden. Att vara där är att samla. Så alla bör komma dit och ta del av budskapet som Bunny Wailer ger till reggaefamiljen.