Charmigt matinferno

Julia Child gjorde succé som kock i de amerikanska tv-apparaterna på 60-talet. Nu filmatiseras hennes liv av Nora Ephron (som medverkat i att skriva manus till När Harry mötte Sally och Sömnlös i Seattle). Historien om Julia Child berättas parallellt med historien om Julie Powell, kvinnan som uppmärksammades när hon bloggade sig igenom 524 recept ur Childs första kokbok Mastering the Art of French Cooking på 365 dagar år 2002. Alldeles särskilt finstämt porträtteras relationen mellan makarna Julia och Paul Child (Stanley Tucci) som då och då gör filmen helt magisk.

Den delen av filmen som behandlar Julies historia känns aningen blek om man jämför den med Streeps personifiering av den färgstarka Child, vilken lever sitt eget liv och är tillräckligt intressant på egna ben. Kanske finns förklaringen i att det är Julies bild av Julia Child vi får ta del av, och ofta ter sig ju saker så mycket intressantare i fantasin än i verkligheten. Man får heller inte veta bakgrunden till Julies fascination av Julia Child. Hennes entusiasm blir därför inte direkt övertygande och man rycks inte automatiskt med i hennes hängivenhet. Hennes kändisskap känns helt enkelt inte så självklart som man hade önskat. Det finns därutöver en stor skillnad mellan dem. Julia lagade mat med humor och passion. Julie, däremot, lagar mat av ren desperation.

Dekadenta parisiska miljöer vispas samman till en härlig vit och fluffig maräng, med näst intill smakbara närbilder av sagolika franska anrättningar. Julie & Julia är ett matinferno med hög charmfaktor och slipad humor. Om man skulle bortse från den scen där Julie (Amy Adams) ska koka hummer, i synnerhet hennes reaktion när dessa små gynnare rasslar till i kastrullen, är det här en film att roas av.

Charmigt matinferno

Amerikanska tv-kocken Julia Childs liv har blivit ett charmigt och bitvis finstämt drama med nästan smakbara närbilder av fransk mat, skriver Emma Dahlin.