Che Guevara i Göteborg
KRÖNIKA. Om någon vecka har det gått exakt fyrtio år sedan den latinamerikanske revolutionären Ernesto "Che" Guevara tillfångatogs och avrättades i Bolivias djungler. På bokmässan tillägnades han ett större seminarium.
Carl Frängsmyr
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För Björn Kumm blev Ches död, som han uttryckte, hans "livs scoop". Han befann sig i oktober 1967, som ende svenske journalist, i Vallegrande i Bolivia, dit Guevaras döda kropp fördes i triumf av den bolivianska regimen. Det innebar att Aftonbladet, som första svenska nyhetsmedium, kunde meddela vad som skett. Detta var dock i sig förenat med stora vedermödor. På den tiden fanns inte mobiltelefoner, ja knappt ens vanliga telefoner, att tillgå. Än mindre kunde man, som författaren till dessa rader, koppla upp sig på internet från hotellrummet för att meddela sig med omvärlden. Kumm tvingades resa tillbaka till huvudstaden La Paz, där han via sitt telexkort kunde kabla ut nyheten.
För den bolivianska regimen var tillfångatagandet och avrättningen av Che en stor triumf, och i all hast pumpades hans lik fullt med formalin för att te sig någorlunda presentabelt under de kommande dagarnas pressvisningar. Guevara var född i en övre medelklassfamilj i Argentina, men är mest känd för sitt biträde åt Castro under den kubanska revolutionen. Relationen mellan dessa både revolutionärer var inte okomplicerad, och Guevara gav sig snart i kast med att sprida revolutionen till Afrika, men från 1965 ägnade han sig - med föga framgång - åt Bolivia. Den lilla gerillaarmé han lyckades samla ihop förmådde inte uträtta mycket och utgjorde knappast något större hot mot regimen. Personen Che Guevaras symbolvärde innebar icke desto mindre att detta uppfattades som ett svårt slag för hela den revolutionära rörelsen i Sydamerika.
Björn Kumm tillstod att han nu, liksom då, känner en "väldig sorg över att det gick så illa". Guevaras öde förebådade, enligt hans uppfattning, det 1970-tal, som på många sätt blev en katastrof för Sydamerika, inte minst för Chile och Argentina. Oscar Hemer ställde sig mer ambivalent och varnade för den helgonkult som har uppstått; i vissa bolivianska byar tillbeds tydligen Guevara ("S:t Ernesto") likt katolska helgon. Maria Clara Medina, som liksom Che är född i Argentina, ansåg att man i Europa ofta har överdrivit Ches betydelse. Hon mindes från sin barndom att Ches namn nämndes ibland, men han hade inte alls samma inflytande som t ex peronisterna i den allmänna debatten.
Var sanningen ligger någonstans är omöjligt att avgöra. Lika lite kan man besvara frågor av "om-karaktär", t ex hur Che - om han fått leva - skulle ha ställt sig till Sovjets invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968. Castro gav Breznjev sitt fulla stöd, till många latinamerikas revolutionärers besvikelse. Har kunde möjligen ha funnits ytterligare en källa till konflikt mellan Che och Castro, som väsentligen kunde ha reducerat den idolstatus Guevara har på dagens Kuba.