Dags för tornmusik igen

För trumpetaren Paul Hägglöf var det elfte gången gillt. Uppe på den trånga balkongen "siktade" han och kollegan Bengt Fagerström på varandra, när de spelade, medan trombonisten Birgitta Lagerstedt, hornisten Lennart Stevensson och tubaisten Sami Al Fakir så gott det gick riktade sig utåt mot den trogna publiken på Domkyrkoplan.
Att få plats med en brasskvintett på balkongen är en konst i sig. Inte ser man mycket av blåsarna nerifrån marken heller, det är mest bara tuban som sticker upp och glimmar till i solskenet.
- För oss musiker är det lite knepigt att höra varandra däruppe, särskilt om det blåser mycket, om ambulanserna rycker ut eller om sopmaskinen är i gång nedanför tornen just då, sade Paul Hägglöf före konserten.

Blåste gjorde det, men andra störande ljud slapp lyssnarna, som i stället fick njuta av elisabetansk musik dels av Johan Pezel, dels musik av okänd upphovsman.
Men allra först var det Uppsalatonsättaren Åke Erikssons Jubileumsfanfar, specialskriven för den första moderna konserten från domkyrkotornet 1986, som klingade ut från tornet.
Avslutade första dagens tornmusik gjorde Den blomstertid nu kommer, alla skolavslutningars öppna dörr mot den svenska sommarens långa räcka av lediga dagar.
Då var det så tyst på Domkyrkoplan att man kunde höra grannens andetag.
- Jag brukar gå hit och lyssna på tornmusiken varje år. Det hör sommaren till, sade Kristina Karlsson från Bergsbrunna, som gärna lyssnar på klassisk musik med sin man och redan ser fram emot konserter i Konserthuset med bland annat Ann-Sofie von Otter i höst.
- Jag går hit varje år, det har jag gjort sedan jag flyttade till Uppsala 1990, sade Lillie Clinell. Det är en fantastisk upplevelse! En alldeles speciell stämning, alla lyssnar, det är lugnt omkring. Och Uppsalaborna behöver en stund av lugn och ro i sin stad!

Tornmusikanterna spelade också för nya lyssnare i går:
- Vi har aldrig lyssnat på det här förut. Vi har bott utanför Uppsala, men nu är vi pensionärer och har flyttat in till stan. Och kommit hit. Vi såg i UNT att det skulle bli konsert. Ett trevligt initiativ, sade Gunnar och Una Jansson och blickade upp mot den smala balkongen mellan tornen.
Att stå högt uppe i ett torn och blåsa sin musik över nejden, är egentligen ett medeltida sätt för musiker att nå ut till medborgarna. I dag blir det för lyssnarna kanske mest ett välklingande historiskt vingslag att överraskas av och glädjas åt.

Har spelet från tornet sina akustiska problem att tampas med, har konserten inne i Dômen också det.
- Vi måste anpassa vårt sätt att spela efter den mycket långa efterklangen i kyrkorummet. Där vi sitter - eller står, som vi gör i år - kan vi själva tycka att vi spelar fult, lite hårdare och kortare än vi egentligen vill. Men då blir det vackrare längre ut i kyrkan, berättade Paul Hägglöf för UNT före konserten.
Tisdagens konsert inne i kyrkan bjöd på ett urval av Bachs Goldbergvariationer arrangerade för brass. Paul Hägglöf presenterade konserten, hälsade både nya och gamla trogna lyssnare välkomna och beklagade att en del vänner från de 22 tornmusikåren har gått bort. Bland dem teologen Fritz Olofsson, som alltid satt på samma plats långt framme i kyrkan och applåderade hjärtligt.
- Vi tillägnar Fritz den här konserten, sade Paul Hägglöf.
I dag, omsdag, innehåller konserten inne i kyrkan bland annat musik av Edvard Grieg och Gunnar Hahn, på torsdag bjuder man på ett uruppförande av holländaren Peter van Tours Full Fathom Five. Då medverkar organisten Andrew Canning. Fredagen ägnas bland annat Sergej Rachmaninoff.
- Och på lördag har vi sopranen Jeanette Bjurling som gäst. Hon sjunger musik av Händel och Scarlatti. Jag längtar redan dit, avslöjade Paul Hägglöf för UNT.

Dags för tornmusik igen

I går var det premiär för Linnékvintettens 22:a år som tornmusiker i Uppsala. Ett par hundra personer tog lunch med musik vid Domkyrkoplan och fick njuta av 1600-talsmusik och sommarpsalm i det fria innan det blev dags för gratiskonsert inne i Dômen.