Leenden, koncentration, svårt-att-stå-still-musik, improvisation och fullt med sneakers på dansgolvet; Lindy hop är ingen dans med mycket glidande över golvet utan mera taktfulla hoppsasteg.
– Vi har i fullbokat alla kvällar som det går. Skulle det finnas flera möjliga tider så skulle de också vara inbokade, säger Henrik Eriksson, som är den som håller i verksamheten på Danspaviljongen.
Dansbanan ligger i början av Stadsträdgården, mellan Parksnäckan och Studenternas, och hit kan vem som helst komma och dansa. Nästan alla kvällar är det dans, utom när det är konsert på Parksnäckan för då blir det musikkrock.
– Vilken fantastisk grej det här är! säger Margret Atladottir, som är på Danspaviljongen för första gången och just deltagit i en första timmens prova-på-kurs i Lindy hop.
Innan hon kom hit, kände hon sig trött på jobbet efter att ha undervisat en hel dag och tänkte att hon nog inte skulle orka röra på kroppen utan ångra sig men beslöt ändå att hänga med kollegan till dansbanan.
– Aldrig att jag ångrar att jag gick hit ikväll. Det här var ju jättekul, säger hon och ser ut att vara full av energi – trots, eller kanske tack vare – att hon har dansat en timme.
Fem, sex, sju, ått. Instruktörerna räknar in takten, sjunger den och visar stegen: ba ba, bapchimbap, bapchimbap. Lindy hop, som även kallas jitterbug, dansas till swingmusik och är en afroamerikansk dans som växte fram bland svarta i Harlem på 1930-talet. Många förknippar den med högt tempo och människor som flyger i luften men så ser det inte ut i Uppsala.
– Akrobatik förekommer mest i tävlingar och uppvisningar. Det kräver rätt mycket precision och tajming. På en sånt här dansgolv kan det bli lite trångt och det är ju synd om den som blir kastad landar i ett annat par, säger Henrik Eriksson.
Varför ska man dansa Lindy hop?
– Det är mycket improvisation i samspel med den man dansar med, och då får man en chans att uttrycka sin personlighet, säger Henrik Eriksson.
Samma fråga går till Swingkattengänget som planerar sin förenings danskvällar samtidigt som de är otåliga att själva få börja dansa. Upplägget på Danspaviljongen är att olika föreningar bokar in sig, och tar ansvar för sina kvällar.
– Man blir glad i hela kroppen av att dansa Lindy hop, säger Hanna Bäckström.
– Lindy hop är både lekfullt och glatt, och man är inte påträngande nära varandra. Stilen är avslappnad, säger Solstickan Malmberg, som har längtat hela veckan efter att få dansa.
– Det här är världens bästa grej.
På prova-på-dansen är det rotation som gäller. Det innebär att när musiken stängs av, tar den ena i varje danspar ett steg framåt, hälsar på sin nya partner och vips är dansen igång igen.
– Det är kul att det går bra att komma hit ensam och dansa. Och roligt att det är så många här, plus att lärarna är uppmuntrande och nivån lagom, säger Emma Jansson, som planerar att stanna kvar och dansa nu när kursen börjar nära sig slutet.
I år är det femte sommaren som Danspaviljongen är i gång. Och intresset har bara vuxit år från år. Till en början var det bara dans några kvällar i veckan. Egentligen började det hela med dans på några bryggor vid Fyrisån.
– Det hängde på om någon hade med sig en bandare och så blev det spontandans nere på någon av bryggorna här i parken, säger Henrik Eriksson.
Han kan också avslöja att själva dansbanan, som är uppbyggd av Uppsala kommun, är en återanvändning av det som en gång var isbanan på Vaksalatorg.