En grupp kvinnor, komiker till yrket, riktar sig till amerikanska tv-kanalen HBO med uppmaningen: fortsätt för all del att visa naken kvinnohud men ge oss då mer snoppar och mansstjärtar. Att nakenhet på kultursfärens underhållningsscen (eller på vilken scen som helst förresten) inte är jämställd torde inte vara en överväldigande nyhet för någon. Men att konfrontationer och ultimatum av den här typen (komikerna hotar med bojkott av kanalen om det nakna utbudet inte förändras) av många uppfattas som onödiga eller oväsentliga, upphör i alla fall aldrig att förvåna mig.
I måndagens DN skriver Catia Hultquist om det så kallade penisupproret. Krönikan grundar sig i ett samtal hon haft med en manlig vän som uttryckte sin förskräckelse över att kvinnor kunde kräva att se nakna män på tv: ”Om kvinnor nödvändigtvis måste se på nakna män kan de väl kolla in gamla grekiska statyer”.
Hultquist poängterar viktigt att vännens frustration nog snarare beror på det tabubelagda med att kvinnor kan åtrå och på film/i serier – konsumera mäns kroppar, än något annat. Men efter att ha konstaterat detta viktiga, detta omtumlande faktum: att det faktiskt inte är socialt accepterat att kvinnor njuter av, ja lustar efter, åsynen av mäns kroppar på samma sätt som i motsvarande fall så avslutas krönikan som följer: ”Och självklart finns det betydligt angelägnare kamper att föra på jämställdhetsfronten än den för mer manshud i tv. Men det skämtsamma penisupproret från CollegeHumor är nog inte fullt så oväsentligt som man först skulle kunna tro. […]” Och då undrar jag, för vem har kritiken verkat oväsentlig? Att det finns viktigare saker att lägga energi på får man nämligen ofta höra när olikheter mellan män och kvinnor i västvärlden diskuteras, alltid finns det någon fråga som är allvarligare. Men sedan när har man bara plats för en strid i taget om man vill förändra något så djupt rotat som att kvinnor och män till exempel ses som väsensskilda varelser med olika biologiska drifter?
I en tid när makten hos kanaler som HBO är större än vad som går att formulera borde väl ett penisuppror vara något av det mer väsentliga vi kan ägna oss åt? Fast det är klart, vi kan ju alltid gå och smygglutta på lite antika statyer i stället. Det känns ju… modernt.
Därför behövs penisupproret
Ge oss fler snoppar och mansstjärtar, skriver en grupp kvinnor i ett öppet brev. Karin Andersson ifrågasätter dem som bara skrattar bort penisupproret.
Karin Andersson
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.