Dataspelet som musikspridare

Ett tätt och intensivt trumspel ackompanjeras av dramatiska trumpetstötar och ett olycksbådande horn i fjärran. Stämningen förtätas och medvetandet börjar fyllas med hotfulla bilder. Med ett musklick stryper sedan kompositören Gustaf Grefberg ljudet och förtrollningen är bruten.
Vi befinner oss i ett kvavt kontorsrum på Sysslomansgatan i centrala Uppsala. Musiken har talat direkt till vårt känsloliv och fört oss till en annan plats, på ett sätt som bara riktigt effektivt stämningsmusik kan göra.

I flera år har Gustaf Grefberg suttit här på spelutvecklingsföretaget Starbreeze, bland datorer, klaviaturer och mixerbord, för att mana fram liknande sinnesstämningar och känslolägen. Hans arbete påminner mycket om en filmmusikkompositörs. Men att skapa musik till moderna spel ställer högre krav än så.
- För några år sedan var spelmusiken mest ett ljudspår som låg i bakgrunden. I dag är den kontextkänslig och förändras beroende på hur spelaren agerar. Det du hörde nyss var musiken till en actionscen, en musik som aldrig får kännas bekväm, säger Gustaf Grefberg.
Hans kollega Johan Althoff, musikproducent på Starbreeze,fyller i.
- Vi brukar använda oss av något som kallas för konstant crescendo. Om du hör en riktigt skön technolåt så brukar det vara själva uppbyggnaden i början av låten som är bäst. Vår actionmusik består bara av sådana uppbyggnader, hela tiden.
Gustaf Grefberg letar vidare bland musikfilerna efter något annat. Några sekunder senare spelar han upp ett exempel på något som han själv kallar för "sneak-musik", smygmusik.
- När man smyger sig fram och känner stor anspänning brukar man bli oerhört medveten om sin egen kropp och sin egen andning. Man tror nästan att andra kan höra ens egna hjärtslag. Det är precis den känslan vi vill förmedla här, förklarar Gustaf Grefberg samtidigt som rummet fylls av en dovt pulserande och smygande suggestiv atmosfärmusik. Det känns onekligen kusligt.

Kontraster är oerhört viktiga i spelmusiken, där en enorm dramatik kan följas av spöklik förväntan. Ibland kan själva avsaknaden av musik utgöra en dramatisk effekt i sig.
- Tänk dig att du springer fram till ett stup och stannar upp tvärt, alldeles vid kanten. Plötsligt tystnar musiken och det enda du hör är vindens sus och några gamar som flaxar i fjärran. Då blir även tystnaden dramatisk, säger Gustaf Grefberg.
Det finns en mängd sådana knep att ta till för den som vill skapa stämningar med hjälp musik, små trick som förekommer ofta men som få spelare har reflekterat kring.
- Piano med mycket reverb (rumsklang) används nästan alltid när man vill återge vemodiga minnen. I spelet The Darkness utkräver huvudpersonen Jackie hämnd för sin mördade flickvän Jenny, och varje gång han minns henne hörs ett sådant piano. Det är faktiskt ett gammalt, lite ostämt instrument som min pappa hjälpte mig att hitta, berättar Gustaf Grefberg.
Trots att han redan har en enorm bank av ljud i sin dator så är Gustaf Grefberg ständigt på jakt efter nya läten. Han har med sig en digital inspelningsapparat vart han än går och spelar in det mesta han kommer över. Sedan det tidiga 90-talet har han samlat på sig 15 000 egeninspelade ljudeffekter.
- Gustaf är en ljudsamlare av rang skulle jag vilja säga. Ljudbanken är ju den palett som vi jobbar med och hans ljud har räddat oss så många gånger, konstaterar kollegan Johan Althoff.

Liksom de flesta andra kreativa människor på Starbreeze så är han och Gustaf Grefberg självlärda. När de började ägna sig åt datorer och musik fanns det inte ens någon lämplig utbildning i yrket.
- Jag fick ett enkelt litet keyboard i present när jag fyllde åtta år. Jag lyssnade mycket på Depeche Mode och ville göra industrisynt. Jag minns att jag försökte koppla metallbitar till en väckarklocka och få dem att gå i takt för att skapa en rytm, berättar Gustaf Grefberg och skrattar åt minnet.
Via 1980-talets populära hemdatorer ZX Spectrum, Commodore 64 och Amiga kom han in i den så kallade demoscenen, befolkad av unga programmerare, grafiker och spelentusiaster. Gustaf Grefberg hittade snabbt en roll i gemenskapen som musiker och han började komponera melodier under namnet Lizardking. Därifrån var steget inte långt till spelindustrin.
- Det som alla vi i spelbranschen har gemensamt är att vi gillar att lära oss nya saker. Det är ett förkrav. Den tekniska utvecklingen går så fort. Om man använder ett programverktyg i början av ett spelprojekt så kan det var utbytt mot ett annat i slutet, säger Johan Althoff.
Och den musik som en gång i tiden bestod av endimensionella datorpip kan i dag vara komplicerade symfoniska verk, med verkliga akustiska och elektriska instrument.
- När vi gjorde musiken till The Darkness tog vi in en gitarrist som fick bidra med hårdrocksriff. Vi ville att musiken skulle vara hård och mäktig i stridsscenerna. Men när till exempel en maffiatyp dyker upp i spelet så övergår vi till stråkar.

Sorgsna stråksjok strömmar ur högtalarna och Gustaf Grefberg börjar prata amerikansk engelska med något som liknar en siciliansk accent. Vi skrattar. Det råder ingen tvekan om att den här duon har roligt på jobbet.
Förra året framförde Kungliga Filharmonikerna deras musik från spelet Chronicles of Riddick i Stockholms konserthus. En dirigent hade gjort en varsam bearbetning av verken för en symfoniorkester.
- Det kändes skönt att sitta där i publiken. Jag litade helt och hållet på arrangören, säger Gustaf Grefberg.
Johan Althoff avbryter honom.
- Jag såg faktiskt konserten på Youtube nyligen.
- Är det sant? "Bootleggade" grejer kommer verkligen ut fort i dessa tider, säger Gustaf Grefberg och ler.
När det skakiga klippet från Stockholms konserthus väl dyker upp på skärmen blir hans leende ännu bredare.

Dataspelet som musikspridare

Halo 3, årets mest förhandsbokade spel, har släppts till Xbox. Samtidigt lyfts musiken ur spelet fram i en unik konsert i Berwaldhallen. Fredag har lyssnat närmare på den allt viktigare spelmusiken och träffat Uppsalas egna spelmusikproffs på företaget Starbreeze.