Taikotrummans historia är lång, men dess moderna användande som musikinstrument började först på 1950-talet. Trumman i sig är gjord av ett stycke trä med kohud som spänns över mittens hålrum. De trummor som i dag används på scenen av trumslagargrupper som Kodo fanns ursprungligen bara på den japanska landsbygden där de användes i religiösa ritualer och ceremonier.
– Trumman var egentligen inte ett instrument från början. I stället var den ett redskap som användes för människans kommunikation med naturen och gudarna, berättar Jun Akimoto, en av gruppens ledare.
Ett vanligt tillfälle för dessa ceremonier var vid de festivaler som hölls två gånger per år: när riset planterades på våren och när det skördas på hösten.
Kodos 50 medlemmar har sin bas på ön Sado utanför Japans kust där anställda och musiker lever sida vid sida på det över 13 hektar stora området. Sado har länge varit ett högsäte för japansk scenkonst, vad gäller såväl taikotrumman som dockteater och traditionell dans. För Kodo handlar inte bara om att tolka det traditionella användandet av trumman, utan om ett sätt att närma sig livet.
– Musiken är baserad på sättet vi lever på ön och där taiko är en av flera vardagsaktiviteter, säger Jun Akimoto som är en av de som bor på ön.
Essensen i detta sätt att leva, som också kommer fram genom musiken, är närheten till naturen. Just detta är anledningen till att Kodos bas invigdes på just Sado 1988: närheten till naturen och det betryggande avståndet till teknikens Tokyo gjorde att ön blev det perfekta hemmet för Kodo, något som även märks på scenen enligt Jun Akimoto.
– Medlemmarna uttrycker sig själva och sitt liv på ön när de står på scenen. Som publik kan man faktiskt känna vibrationen av naturen på vår ö, säger han.
Man måste koka ris i många år innan man kan bli en sushikock sägs det. Och för att bli en taikotrumslagare och medlem i Kodo torde väl samma princip gälla? Men faktum är att det enda kriteriet som finns för inträde i gruppen är den sökandes ålder.
– Du ska vara 18 år, då får man göra en audition. Klarar man det får man gå på vårt lärlingscenter i två år, säger Jun Akimoto uppmuntrande och lägger i förbifarten till:
– Ja, och så måste man lära sig japanska förstås, men det är det många som gör på den tiden.
De största taikotrummorna är enorma och trumpinnarna liknar mer stockar än något annat, så hur tränar man då? En omgång i bänkpressen torde väl vara en förutsättning för att bli en mästerlig trumslagare?
– Under lärlingstiden ska man springa 10 kilometer varje dag, men det är den enda fysiska träningen förutom trummandet. Att lyfta vikter är dåligt och ger inte de elastiska, mjuka muskler som behövs. Uthållighet är det som krävs för att spela och mycket muskler tar för mycket energi, berättar Jun Akimoto.
Kodo betyder ”hjärtslag” men också ”trummans barn” och att namnet är passande visar Jun Akimoto genom att berätta en historia. För 30 år sedan, under en mycket svår period av sitt liv, uppträdde en av gruppens grundare med sin taikotrumma. Mitt i denna tunga tid och under 15 minuters ansträngande trummande på den enorma kohuden upptäckte han så att flera barn i publiken hade somnat. Detta trots att taikotrumman sägs vara det instrument vars höga ljud kan färdas längst. Men ljudet sägs även påminna om moderns hjärtslag såsom barnet hör det inifrån livmodern.
– Ljudet av trumman kan vara såväl våldsamt som lugnande. Det vi vill är att musikerna ska ha det rena hjärtat av ett barn när de uppträder och att publiken ska känna detta. Den ursprungliga trumman har vi alla inom oss: hjärtat.