Vi sitter på en bänk vid Västgötaspången som fram till 1944 var känd under namnet ”Malins brygga”. Och vem var denna Malin? Jo, hon var dotter till Carl Erik Grönbeck som på 1800-talet drev stort brännvinsbränneri men fick rykte om sig att ha lagt beslag på så stora spannmålslager att Uppsalabornas brödförsörjning äventyrades. Det skapade hungerkravaller med lynchstämning. När landshövdingen så räddade Grönbeck från att bli ihjälslagen, donerade brännvinsbrännaren som tack 4 000 riksdaler till bygget av bron och uppkallade den efter sin dotter.
Sådana historier är boken "Pärlor och märkvärdigheter i Uppsala" full av. De tre författarna har närmare bestämt fått ihop 61 olika märkvärdigheter varav somliga är legender.
– Vi har haft radarn inställd på det obekanta och mindre bekanta i Uppsalas välbekanta historia, säger Lars-Åke Skagegård.
När de började skriva var de tre, men i oktober i fjol avled Lilian Fredrikssons make och medförfattare, Karl G Fredriksson. Han hann aldrig se boken i färdigt skick men texterna kände han väl. Boken har tagit flera år att skriva.
Vilken är din favorithistoria, Lilian?
– Det är den om studenten Daniel Salthenius som på 1700-talet skrev ett avtal med djävulen i sitt eget blod. Allt för att få framgång. På den tiden var det belagt med dödstraff, men han blev inte avrättad eftersom han var ung och slutade sina dagar som professor i teologi i Tyskland, säger Lilian Fredriksson.
Avtalet med blodskrift finns ännu kvar på Carolina Rediviva och Lars-Åke påpekar att fuskande inte är något nytt. Han drar paralleller till nyheten om att folk fuskar till sig höga poäng på högskoleprovet.
Vilken är din favorit, då?
– Mest berörd är jag nog av historien om Gustaf Frödings systrar. De gav upp sina egna liv och gjorde det till en livsuppgift att ta hand om sin bror genom alkoholism och sjukdomsperioder. Ena systern, Hedda, tog anställning i Göteborg för att försörja Gustaf och systern, Cecilia, som stannade kvar i Uppsala. Alla tre förblev ogifta och alla delar de samma grav. Men medan Gustaf fick en stor urna i porfyr på graven när han dog 1911, dröjde det till för bara några år sedan innan systrarna fick gravstenar, säger Lars-Åke Skagegård.
Han vänder sig om och pekar mot Bangårdsgatan. Ja, där borta bodde syskonen Fröding förresten.
Och där på andra sidan ån, tillägger Lilian, och pekar hon också, där låg det gamla studenthemmet Imperfektum.
De två behöver bara vrida på sina huvuden så ser de historier som de skrivit om eller som väntar på att bli skrivna.