– Man bör ju skriva om något som man kan, säger han.
Drygt två år har gått sedan den 22-årige, latinstuderande Adam Lundvall skrev sin första dikt, "Vägbeskrivning till mig". Sedan dess har skrivandet skett sporadiskt. Främst på somrarna. Men dikterna har sakta men säkert blivit fler och nu står diktsamlingen "Jag ångrar att jag föddes" klar.
– Jag tycker det är jobbigt och frustrerande att skriva, men man kan känna sig nöjd när det är klart. Det kan vara lite svårt med inspirationen. Ibland får man gå och låna fem diktsamlingar på biblioteket och läsa. Plocka upp lite ord här och där, säger han.
Adam Lundvalls diktsamling handlar i grund och botten om ett diktjag som söker efter kärlek. Eller kanske någon form av räddning. Dikterna är mörka. Förhoppnigsvis även roliga, menar Adam Lundvall.
– Jag tycker det finns en tragikomisk ton. Det verkar inte alla hålla med om, men jag tycker det. Det är min mening att de ska vara lite roliga.
Många av dikterna utspelar sig i krogmiljöer. Det är ingen slump.
– Jag själv tycker att det är trevligt att gå ut, men i boken blir det ju ganska negativt. Jag har kul, men diktjaget har kanske inte så kul varje gång. Det finns väl någon form av avsmak tror jag. Att man går ut för att det är enda chansen att träffa någon, men det blir bara skit av det, säger han.
Är det utifrån egna erfarenheter?
– Nej. Men jag tror många känner så, säger han.
Diktsamlingen är Adam Lundvalls första. Inspiration hämtar han ur sitt liv, men även från latinska diktare som Catullus och Propertius samt den modernare Charles Bukowski.
Hittills har Adam Lundvall fått en del respons på det han skrivit. Mestadels positiv.
– Folk har väl tyckt att den är okej eller bra, men de kanske inte vågar säga något annat. Jag vet inte. Jag tycker inte att den är jättebra direkt. Jag tyckte nog den var ganska bra när jag skrev den, men nu tycker jag inte att den är lika bra längre.
Men hur känns det att debutera?
– Det varierar. Vissa dagar går jag runt och känner typ: "fyfan vad dålig jag är, nu har jag skämt ut mig och alla tycker jag är dålig. Nu måste jag skriva något nytt och bättre – snabbt". Men sen tänker man att det kanske inte är så farligt eftersom ingen bryr sig egentligen. Även om man säljer någon diktsamling så läser de flesta inget ändå.
Hur stor del av diktjaget är du?
– Jag vet inte. Kanske… Nej, jag vågar inte säga.
Försök.
– 50 procent kanske.