Deckarförfattaren byter genre

I prick ett decennium har trädgårdsmästare Kjell Eriksson skrivit deckare med Ann Lindell som huvudperson på den polisiära sidan. Men nu har han fått nog. Om inte direkt av Ann Lindell, så av deckargenren.
- Att skriva deckare är busenkelt och bekvämt. Man börjar med A, slutar med Ö och presenterar däremellan något slag av gåta. Det blir till slut som en fuktig filt över ens tänkande. Så nu vill jag göra något annat, säger han.

Han har redan börjat. Sedan tio-femton år grunnar han på hur han skall skriva en roman om spanska inbördeskriget.
- Nu har jag äntligen löst frågan om formen. Det känns bra! Men arbetet kommer att ta flera år.
Samtidigt har han ett helt annat bokprojekt på gång, ett som ligger väl i tiden. Ett självprojekt.
- Att säga att det är en självbiografi är att ta i. Men det handlar om nedslag i de erfarenheter jag har gjort.
Eriksson som politiskt kreatur (hans egna ord), trädgårdsmästare, deckarförfattare, farsa (hans uttryck), make, älskare, resenär.
- Det blir tvära kast från sockerrörsarbetarna i Brasilien till... världens vackraste magnolia. Kanske en del bilder, jag har lekt med tanken, säger Kjell Eriksson.

Hans senaste bok har just landat i boklådorna. Öppen grav är, som läsekretsen blivit van vid, en deckare. Ann Lindell är fortfarande polis. Någon dör. Spelplanen är Kåbo. Där bor en äldre professor som får Nobelpris för en 20 år gammal upptäckt. Han har en hushållerska, Agnes.
Där kommer Märta Karlsson in. Hon finns på riktigt, på Ymergatan i Uppsala, och har inspirerat Kjell Eriksson att skapa Agnes och berätta hennes historia.
- Men det är inte Märtas livshistoria, poängterar Kjell Eriksson.

Själv tycker dock Märta Karlsson att hon känner igen sig i mycket i Agnes tillvaro. Framför allt när det gäller klassfrågor och mindervärdeskänslor.
"15-årig allvarlig präktig landsflicka får plats i bildat finare hem", stod det i annonsen Märtas mamma läste, strax efter att Märta konfirmerats.
- Jag fick plats hos en överstinna på Östra Ågatan. Men det var lagom fint. Hon drack alkohol och det var mycket som inte var roligt i den "fina" familjen. Jag tjänade piga rätt många år och hann med en hel del doktorinnor och andra...
- Så han har väl ändå tagit lite av mina upplevelser, Kjell. Vi känner varandra väl. Han växte upp här på Ymergatan.

I dagarna far Kjell Eriksson till Östafrika för att träffa författarkolleger tillsammans med årets Stig Dagermanpristagare, Birgitta Wallin från tidskriften Karavan. I slutet av november, efter Bokens dag, reser han till Brasilien, där han periodvis har bott och skrivit de senaste åren. Där ligger de kommande bokprojekten och väntar.

Deckarförfattaren byter genre

Någon mer Uppsaladeckare med polisen Ann Lindell blir det inte, bedyrar författaren Kjell Eriksson. Fast sedan hummar han lite och säger: - Nåja, kanske om tio år.