Anna Söderbäck har bråda dagar. När UNT träffar henne har hon inte ens suttit en vecka som ny direktör för Kultur i länet, och det är mycket att sätta sig in i.
Som i den högsta tjänstemannen inom kultursektorn på Uppsala läns landsting basar hon över avdelningar för film, bildkonst, dans och musik och har dessutom ansvar för Upplandsmuseet, länsbiblioteket och ett par folkhögskolor.
Efterson det är för tidigt för att prata om hennes insats som kulturdirektör vill vi träffa henne på en plats som säger något om henne som privatperson och kulturkonsument.
De första förslagen blir Ulva kvarn, Gamla Uppsala och Universitetsaulan, men eftersom det hektiska schemat inte medger särkilt många luckor träffas vi till slut vid Wiks slott, där sju av de åtta kommuner som ingår i länet för dagen finns representerade för konferensen Cultural planning. Ett bra tillfälle att träffa många nya människor på en gång. Dessutom faller den stämningsfulla kulturmiljön på Wiks under Kultur i länets ansvarsområde. Men det är det omgivande vattnet som har störst betydelse för valet av plats.
- Jag är en fisk, nämligen, badar så ofta tillfälle ges, säger Anna Söderbäck och tittar nöjt ut över viken. En paus -låt vara för en intervju - verkar välkommen i det informationsflöde hon för närvarande befinner sig in.
- De trycker verkligen i mig information. Jag har ett minutschema just nu, men det fungerar eftersom jag har trevliga och mycket kompetenta medarbetare. De har planerat ett digert program, de fyra första veckorna hinner jag knappt läsa mejl. Många nya ansikten och namn på en gång.
Det är ett händelserikt år för Kultur i länet. Den omtvistade kultursamverkansmodellen har införts i Uppsala, vilket innebär att länet har tagit över en stor del av ansvaret från Statens kulturråd. I Uppsala var kommunen länge kritisk till länets utökade inflytande, men känslorna har lagt sig och hittills har övergången inte inneburit några dramatiska förändringar. Anna Söderbäck är efter fem år som ordförande på de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas samarbetsnämnd (Klys), som samlar ett antal konstnärliga intresseorganisationer, väl bekant med modellen. Klys var, som många andra, till en början skeptiskt inställda.
- Men jag har ändrat uppfattning och tycker att modellen är jättespännande. När det här jobbet dök upp såg jag det faktiskt som en möjlighet att arbeta praktiskt med den i kulturlivet. Jag är 57 år, och om jag ska göra någon skillnad så ska jag göra det nu.
Anna Söderbäck har en bakgrund som utövare inom det kulturella fältet, vilket innebär erfarenheter som många kulturbyråkrater saknar. Hon är utbildad operasångare, och arbetade under många år på olika scener utomlands, främst i Tyskland. Efter hemflytt och barn frilansade hon och började så småningom producera, först egna konserter - som uppskattad sopp-opera i Mora - och senare också åt andra. Därifrån var steget till en ordförandepost för Teaterförbundets Sångaravdelning och senare Klys inte särskilt långt.
Ett ofta påtalat problem inom Uppsala läns kulturliv är att alldeles för få politiker är intresserade av och inser kulturlivets betydelse för samhället i stort. Med sin bakgrund är Anna Söderbäck väl medveten om att avståndet mellan utövande kulturliv, konsumerande publik och politiska beslut kan vara långt.
- Det är en långsam process som måste förändras. Det gäller att hitta de politiker som är intresserade och utbilda dem så att de också kan förklara för sina väljare.