Den stora vilan: Förvandling

Mjukt, följsamt, trivsamt – och ibland lite tråkigt. Det här är en bit från säg Dungen-psykedelia: inga svampar tillåts växa till himlen utan musiken vaggas som i en susande sommaräng, eller torr och gnistrande pudersnö om man så vill.
Det är förstås inget fel i det, psykedelisk rock kan trippa fram på dun snarare än syra. Det lämnar inte lika tydliga spår bara. Men de dagar man känner sig lite extra skör är Den stora vilans skönt svenska retroprogressiva sväng en trygg hamn att vila i.