Den svenska säckpipans återkomst
Att en svensk säckpipa inte alls låter som sin skotska släkting visar Uppsalamusikern Olle Gällmo på en nysläppt cd. I helgen erhöll han dessutom titeln Riksspelman.
Foto: Per-Ulf Allmo
- Jag hade själv fördomar mot säckpipa, tänkte på hur de skotska piporna låter. Men 1991 hade jag en student på universitetet, som spelade svensk säckpipa. Jag hade inte ens hört talas om att sådana fanns och blev intresserad. Från början var det väl just det där, att det var något udda, säger universitetslektorn och folkmusikern Gällmo.
Hans eget musikintresse var från början inriktat på pianospel och körsång, bland annat i Upplands nationskör. Men samtidigt som han blev nyfiken på säckpipan, började han intressera sig för folkmusiken i stort. I dag är han på fritiden spelman med just den svenska säckpipan som instrument.
- Den är mycket tonsvagare än den skotska och har en mjukare ton, säger han.
Den som är intresserad av målningarna i Upplands medeltida kyrkor har sett säckpipor avbildade på väggarna.
- I Europa har säckpipan funnits i minst 2000 år. I Sverige vet vi att det åtminstone har funnits sedan 1200-talet, säger Olle Gällmo.
I stort sett alla europeiska länder har haft sina egna säckpipetraditioner, berättar han, och säger att säckpipan också kan spåras till Afrika och Mellanöstern. Troligen är den ursprungligen ett herdeinstrument från förkristen tid i landet mellan Eufrat och Tigris
Storhetstiden i Sverige, åtminstone den senaste storhetstiden, inföll under 1800-talet. Men runt sekelskiftet tappade den svenska säckpipan sitt fäste och glömdes praktiskt taget bort.
- Den fick sin revival när spelmannen Per Gudmundsson spelade in en grammofonskiva, som presenterade instrumentet 1983, säger Olle Gällmo.
25 år har gått sedan dess och Gällmos nysläppta variant av presentationsskiva innehåller 25 låtar i olika tonarter, ibland med gitarr (Gunnar Börjesson), lira och hummel (Jan Winter), ytterligare en säckpipa (Stefan Ekedahl) som medspelande instrument och i flera låtar sång av Olle Gällmo.
- När jag sjunger spelar jag förstås på en pipa med bälg, förklarar han.
Att spela på säckpipa går annars till så här:
* Man blåser upp säcken, som är av kalvskinn, och håller trycket konstant genom att hela tiden blåsa i ett rör
* Säcken har man under armen så att man stadigt kan klämma ut luften,
* Luften går ut dels genom spelpipan, där man spelar ungefär som på en blockflöjt, dels genom bordunpipan, som hänger lite vid sidan om och ger ifrån sig en och samma ton hela låten igenom.
Det finns tre större tillverkare av svenska säckpipor: i Dalarna, i Dalsland och i Nyköping.
- Men många spelmän bygger sina pipor själva. Det är inte lika svårt som att bygga en nyckelharpa, även om man måste vara lite av träsnidare och skinnarbetare.
Den skotska säckpipan har utvecklats ur en västeuropeisk tradition, har dubbla rörblad och flera borduner. I den skotska musiktraditionen spelar man ofta marschmusik på säckpipa.
Den svenska pipan kommer från den östeuropeiska traditionen och är både svagare och mjukare i tonen.
- Musiktraditionen är också annorlunda. Här är pipan ett folkligt instrument och säckpipeblåsaren har oftast spelat tillsammans med en fiolspelman, säger Olle Gällmo.
Skottarnas gnälligare, militäriska säckpipemusik representerar en helt annan stil än den svenska pipans mildare polsketon.
- Den svenska är härlig!, säger Olle Gällmo.
Hur känns det att ha erhållit titeln "riksspelman"?
- Det var väldigt oväntat eftersom det var första gången som jag spelade upp för juryn från Svenska Folkdansringen i Delsbo, Hälsingland. Jag tänkte att hur bra jag än spelade, så skulle jag inte få titeln direkt. Det här känns oerhört hedrande. Det är som att klara av ett mästarprov, eller ett körkort, för folkmusiker.
Vad händer härnäst?
- På måndag är jag tillbaka på mitt jobb som universitetsadjunkt i datavetenskap vid Uppsala universitet. Jag får helt enkelt vänta lite med att fira.
Så jobbar vi med nyheter