Han växte upp i Knivsta men har via humorscenen, som han ägnat sig åt sedan 19-årsåldern, nu bosatt sig i huvudstaden. I dag är Soran Ismail en av Sveriges största komiker, en som några gånger per år återvänder till Uppsala för de kvarvarande vännernas skull.
Den 15 mars gör han tvärtom och tar med sig en vän hit. Tillsammans med Magnus Betnér reser nämligen Soran Ismail nu runt i Sverige med "En skam för Sverige" – en turné som enligt pressmeddelandet består av "två komiker som står bortom trender och som låter samhället sätta agendan snarare än publiken". För UNT Kultur berättar Soran Ismail nu om turnén, att våga vara rädd och om rationalitetens övertag över känslorna.
Berätta om "En skam för Sverige"!
– Ja, konceptet är så enkelt att det är stand up med mig och Magnus Betnér. Vi har en timme var och min del handlar i princip om att jag förstår att man är rädd, men att man inte får låta sig styras av rädslan. För det är då man blir dum i huvudet.
Du tar ofta ställning kring saker. Tycker du att det är läskigt och hur många gånger måste du tänka igenom om du kan stå för något innan du säger det?
– Jag har inga problem med att ha fel. Vilka tror vi att vi är egentligen? Vi kan inte veta allt, ha läst allt, ha belägg för allt. Magnus brukar till exempel säga att han alltid har rätt. För om han har fel så ändrar han sig och då har han ju fortfarande rätt.
Hur förhåller du dig till de två rollerna som samhällsdebattör och komiker – är det någon som är dominant?
– Jag är komiker. I det kan det ingå att man är samhällskritiker även om det inte behöver göra det. Vissa kanske bara vill skratta tills de gråter och sedan inte komma ihåg vad det var de skrattade åt och då finns det stand up för det. Vissa kanske vill ha samhällsfrågor och politik.
Du känns väldigt sansad och sammanhållen även när diskussionerna hettar till?
– Det är nog för andra som det hettar till, för mig är det samma temperatur hela tiden. Jag tycker att det är logiskt att folk hatar en. Det kommer alltid att finnas X-antal som tycker om en och Y-antal som inte gör det. Når man ut till miljontals människor så kommer de som inte tycker om en att vara många, det är fullt normalt och gör mig ingenting.
Ok, det låter ju extremt rationellt. Men du måste väl bli ledsen ibland?
– Nej. Om någon säger att du är ful så betyder ju inte det att du är ful utan bara att den här människan tycker det. Känslor är normalt och det är helt ok att bli ledsen så klart, men det har ingenting med mig att göra. Jag är nog väldigt rationell och har lärt mig att rationalisera bort känslor för att de inte säger någonting. Jag tror att det kommer ifrån att jag var väldigt känslig som liten och tog åt mig av allt. För att överleva i skolan lärde jag mig snabbt att jag måste distansera mig och skoja med mig själv innan någon annan gör det.
Men finns det några nackdelar med att vara så pass rationell?
– Ja, livet är ju också känslor och distanserar man sig så mycket känner man nog mindre ibland. Det är förklaringen till varför jag älskar fotboll och sport så mycket, för där tillåter jag mig att känna. Sedan kan jag bli grymt avundsjuk på människor som blir glada så lätt! Som blir helt genomlyckliga av mat eller något, det verkar ju helt underbart...
Fotnot: Föreställningen i Konserthuset den 15 mars är slutsåld varför en extraföreställning satts in 3 oktober.