Hur står det till?
– Det är bra! Jag sitter i källaren här hos mina föräldrar i Leksand och har skrivit musik hela natten. Men jag ska åka tillbaka till Stockholm snart, annars tar det slut på saker att skriva om. Man får ju bara ut så pass mycket av att stirra på en gran liksom.
Hur skiljer sig Varken stjärna eller frälst från dina tidigare album?
– Den är inspelad annorlunda i och med det nya skivbolaget. Tidigare spelade jag en liten egen verksamhet, i Uppsala faktiskt. Med Warner fick jag gå in i en gammal studio och spela in live. När man har för mycket tid så finns det en risk att man överarbetar musiken. Nu har vi tagit vara på livekänslan och det passar min musik perfekt.
De här vandringsturnéerna som du gör, vad är grejen med dem?
– För fem år sen gav jag mig fan på att gå sträckan Leksand–Stockholm som dalkarlarna gjorde förr i tiden för att söka jobb. Så jag gick och spelade för folk i byarna varje kväll i utbyte mot sovplats. På senare år har det vuxit lite med fler bokade spelningar och så. Det är inte alltid kul, det är jävligt långt att gå. Senast var det Stockholm–Köpenhamn och det är nästan 90 mil... Men det är bra, allt ska inte vara så jävla lätt hela tiden.
Lyssnar du på musik då när du går?
– Nej, men de senaste åren har jag haft med en kanadensisk sidekick och hans hund. Så då snackas det en del, men oftast är man tyst någon mil.
Det låter väldigt rejält?
– Gör det? Ja, jag har hållit på med den här musikkarriären väldigt länge nu så det är rätt skönt att få vara lite rejäl emellanåt också. Det ligger liksom i mitt blod det där.