Ulrika Knutson och hennes man Anders Franzén bor i en stor trea i Luthagen. En lätt bohemisk färg-och prylrik våning med en hel del 50-talsstuk i möblemang och annan design. En skapande miljö, kan man tveklöst påstå.
Men det är inte den vi talar om, när vi träffas för ett samtal kring begreppet ”skapande rum”.
Inte heller blir hennes arbetslägenhet på våningsplanet ovanför bostaden vårt huvudsakliga samtalsämne. Även om det är just där hon skriver artiklar, jobbar med kommande bok, planerar framträdanden i radio och allt vad det kan vara.
Ulrika Knutson har också ett mer hemligt skapande rum.
Dock träffas vi just i arbetslägenheten, en tvåa på 70 kvadratmeter med utsikt över Luthagens träd och tak plus en glimt av Domkyrkotornen från vardagsrumsbalkongen. Är det rikt möblerat och färgglatt i bostaden, är det desto mer strikt och avskalat här. Väggarna täckta av bokhyllor i arbetsrummet. Visserligen står där en bred och mjuk säng, men den är vanligen täckt med papper, säger Ulrika Knutson.
I det större rummet finns ett rejält bord att sammanträda kring eller äta vid. På ena väggen hänger ett stort tygstycke, ett Baertlingtryck, som en gobeläng. Bredvid finns ett foto av ett diorama i St Petersburg med motivet Leningrads befrielse. Långväggen mitt emot pryds av Gorbatjovs julafton, en färgglad sovjetisk plansch med Fader Frost och tre vackra snöflickor symboliserande demokrati, perestrojka och glasnost. Ulrika köpte den under en reportageresa i Moskva 1990.
– Ryssland har blivit ett intresse sedan jag jobbade på TV och gjorde program åren 89-90.
På spiselkransen står två grodor på språng: de är ljusstakar, ser ut som tagna ur Kenneth Grahames Det susar i säven. Mycket roliga. Skapar ha-begär.
Men det skapande rum vi talar om är det inre rummet.
Virginia Wolfs ande fladdrar runt oss i arbetslägenheten. Vi tar avstamp i A room of ones own (Ett eget rum), essän från en tid då kvinnor dels sällan hade ett eget fysiskt rum, knappt en egen vrå, i hemmen, och dels ockuperades av familjen hela sin vakna tid.
– Kvinnor skulle svara mot allas behov: mannens, barnens, tjänstefolkets om de hade något. Allt gick före deras egna behov, säger Ulrika Knutson.
Förmodligen har inte kvinnor ens i dagens Sverige alltid det rum de behöver för det de allra helst vill göra. Kanske, för den delen, inte heller män.
– Samtidigt har vi väl aldrig i historien haft så gott om plats som i dag, säger Ulrika Knutson, med 170 kvadrat att spela med sedan några år tillbaka.
Hon påpekar att det inte räcker med det där fysiska rummet om andra människor ständigt uppfyller det med sin fysiska och psykiska närvaro:
- Våra inre rum har aldrig varit så ockuperade som nu. Vi är påpassade, utforskade och jagade av alla som ständigt vill oss något. Inte minst sälja saker: varor eller åsikter. Och själva frestas vi att släppa in alla dessa röster, för att inte missa något intressant! Att freda sitt inre rum är faktiskt svårt.
Men ska man skapa något, måste man också ha ett inre rum, dit man kan dra sig tillbaka. Platsen, sinnesstämningen, där man får idén att formulera och berätta. Sedan sätter man igång med att göra det, utan att störas av yttre och inre brus. Då, säger Ulrika Knutson, är man i sitt inre skapande rum. Det bär man för all del med sig, men det betyder inte att man alltid har tillgång till det.
- Mycket tid går åt att banka till dörren till sitt inre rum. Den har gått i baklås. Men har man varit därinne känner man det efteråt. Då glömmer man sig själv, vilket är mycket skönt, och man glömmer allt annat också, vilket är opraktiskt. Tvättstugan, till exempel. Det är väl det som kallas "flow"?
Somliga författare kan sitta på kaféer och andra stimmiga platser och gå in i sitt inre rum, medan andra behöver lugn och tystnad omkring sig för att komma åt att öppna den där dörren till platsen där tankar rör sig fritt och idéer föds.
Ulrika Knutsons plats, där dörren till det inre rummet är möjlig att öppna, är trots allt just arbetslägenheten och arbetsrummet med de välfyllda bokhyllorna. Det händer visserligen att hon bakar i det lilla köket här - ”eftersom spisen är tip top” - men i övrigt är detta en fredad plats: för läsande, tänkande och skrivande.
I fallet Knutson är det skapande rummet i allra högsta grad ett rum i människan i arbetsrummet i huset i Uppsala på Jorden i Universum.