Det är en fotobok, 72 sidor med 25 fotografier, och med dikter av Linda Boström Knausgård. Författarbilden på Ottosson Öygarden i Modernistas vårkatalog är svartvit och först ser man inte att det är ett upprivet hål i hennes bröstkorg. I texten intill står det att hon gjort boken för att hon inte "känner tillhörighet" och att "tiden är knapp".
Ottosson Öygarden, som är född och uppvuxen i Uppsala, känns kanske så spännande just för att man vet så lite. Det är något spirande, ett litet skott i en såbädd – en nyfikenhet över vad det kan bli. Jag som är intresserad av odling har ibland tänkt att det vore roligt om fröhandlare sålde påsar med hemligt innehåll, utan bild på det färdiga verket – bara en kort beskrivning för hur man ska få det att gro. Liksom med god litteratur skulle det kunna bli en upplevelse som rotar sig, skjuter iväg, berikar.
De uppsaliensiska inslagen i vinterns och vårens utgivningsflora är annars ganska få, om man ser till de mer välvuxna förlagen. Men någon som verkligen inte har något hål i sig är Birgitta Holm, professor emerita i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes "Språnget ut i friheten" (Ordfront, februari) är en odyssé genom de stora böcker, sånger och filmupplevelser som format henne. En annan som har att ösa ur är Peter Englund som fortsätter göra tillägg till sin första världskrigs-exposé (Natur & Kultur, februari).
De renodlade biografierna är som vanligt också talrika. Har du en vitt förgrenad intressesfär finns det så många intressanta namn att det blir svårt att välja: Yvonne Hirdman (Ordfront, mars) eller SebbeStaxx (Norstedts, mars)? Kjell Bergqvist (Norstedts, april) eller Simone de Beauvoir (Mordernista, februari)?
För den som vill bort – ingen ovanlig tanke i november – och tycker att annan skönlitteratur inte bjuder tillräcklig flykt finns stilarten magisk realism. Modernista ger i april ut den latinamerikanska klassikern "Morales uppfinning", ett av förgrundsverken i genren. Då har Norstedts redan krattat för genren med K?b? Abe och hans "Kvinnan i sanden" (januari).
Genren passar den som, liksom undertecknad, är lite barnslig. Ungefär som en vuxenvariant av barndomens fria lekar och fantasterier, som jag nu återupplever med mina egna barn. I vår kommer jag säkert att läsa någon av de kommande Ulf Nilsson-böckerna (Bonnier Carlsén) för dem. Alldeles säkert också något av Anna-Clara Tidholm (Alfabeta). Och gärna nyöversatta totalklassikern "Lille prinsen" av Antoine de Saint-Exupéry, som jag missade när jag själv var barn.
Det är en trösterik tanke att det aldrig är försent att upptäcka, och växa. Oavsett om tiden är knapp eller inte.