DESPERATIONSROCK. I På grund av dimmas inledningsspår sjunger Rikard Jennische om hur han ibland ser solen men sedan blir "påmind om skiten och trillar ner i ett hål igen". De raderna fångar Uppsalabandet Dimmas tematik ganska bra, även om det desperata uttrycket och de monotona upprepningarna får det att låta mer som om trion mest irrar runt i mörka hål hela tiden. Skivan påminner om Gotländska Pascal och undergroundscenen i London i början av 80-talet. Med en uppstramad produktion, som fick bort omotiverade störningar, skulle Dimma gärna få famla omkring i min musikvärld en lång tid framöver.
