Hos Uppsalabon Simone Falk har Barbiesamlingen ett eget rum med walk-in-closet. Där står kartong på kartong systematiskt sorterade. Många dockor är framplockade och ligger väl skyddade i plastförpackningar. Simone som arrangerar Barbiemässan, ska klä på dem – en efter en. Hon har ett hundratal Barbies men enbart mellan åren 1959 och 1968.
– Då hade dockorna bäst kvalitet, det var innan tillverkningen flyttades från Japan, säger hon.
– Barbie är verklighetsflykt och nostalgi. Känslan jag hade som liten kommer tillbaka. Liksom mina drömmar om de vackra kläderna. De som jag aldrig fick, det var för dyra.
Den första Barbiedockan kom 1959. Företrädaren hette Bild Lilli, var sexsymbol och seriefigur i tyska tidningen Bild-Zeitung. Ruth och Elliot Handler, som grundade leksaksföretaget Mattel blev inspirerade och började tillverka USA:s första första docka med en vuxen kvinnas kropp. Redan då förfasade sig många.
Sedan dess har Barbies kropp fått hård kritik för att sprida skadliga ideal. En del förskolor har tagit bort henne och debatten har gått i vågor under många år. Och det skulle dröja ända tills 2016, och kräva tre år av nedåtgående försäljningstrend, innan Barbie fick tre mera verklighetsnära former: lång, kurvig och nätt, och olika hudfärger.
– Visst har hon varit präglad av amerikanska ideal, inte minst kärnfamiljen, men hon har haft en massa olika yrkesroller. Hon kunde vara pilot, astronaut, polis eller drottning i en tid när få kvinnor yrkesarbetade, säger Simone Falk.
Numera är Barbie både samlarobjekt och leksak. Dockan säljs på auktion och kan betinga priser runt 10 000–40 000 kronor. Mest värdefulla är de tidigaste exemplaren som inte är lekta med och i originalbox.
– Vi kommer att hjälpa till med värderingar på mässan, säger Simone Falk, som inte vill tala om sin samlings värde. Dockorna och kläderna är hennes ögonstenar och inte till salu.
– Jag kommer nog att dö med dem.