Hur smakar döden? Hur låter den? Vilken färg har den? Hur påverkar våra liv? Fredag 13 maj invigs det halvårslånga projektet Memento mori, med konst, musik och reflektion kring döden, i Gamla Uppsala kyrka. Och med Dag Hammarskjöldcitat på bautastenar längs Eriksleden.
När Uppsalakonstnären Michel Östlund tillfrågades av Svenska kyrkan om han ville gestalta döden i konst i Gamla Uppsala kyrka, svarade han ja direkt. Men eftersom han sedan många år helst arbetar med hela koncept har den tänkta konstutställningen blivit ett halvårslångt projekt fyllt av konstnärliga uttryck och aktiviteter.
I Michel Östlunds ateljé i Uppsala står utställningens målningar ännu uppställda längs väggarna. Skuggporträtt, mörker och mycket starkt, varmt ljus.
Ett porträtt föreställer konstnärens mor som gick bort för 20 år sedan. Ett av hans egna möten med döden. Ett annat möte han nämner, men inte har målat nu, är när familjens första barn dog i späd ålder.
Ett av skuggporträtten vänder sitt ansikte mot betraktaren. ”Själen är ibland mörker och rädsla, men också längtan, drömmar och mystik”, har konstnären döpt bilden till.
Andra målningar gestaltar speglingar i vatten, själens färg, ljuset.
– Vi har gjort en bok av målningarna och en del foto, med texter av bland annat ärkebiskop Anders Wejryd och författaren Ann Heberlein.
I boken finns också kommentarer kring döden från barn i Gamla Uppsala skolas klass 5. Barnen har arbetat med ämnet under våren.
Invigningen nu på fredag börjar vid lunchtid med ärkebiskopen i Uppsala domkyrka. Sedan åker deltagarna buss till en bit in på pilgrimsvägen Eriksleden till en punkt ungefär två kilometer från Gamla Uppsala. Därifrån går man och kommer så småningom förbi två nyresta bautastenar (det ska bli sju) med inhuggna citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken.
Vid kyrkan får deltagarna reda på hur döden smakar. Där bjuds ”Dödlig kost”. I vapenhuset möter en installation med speglar, där man kan spegla sig och begrunda sitt liv innan man går in i kyrkorummet, där Michel Östlunds stora målningar hänger. Och längst framme vid koret möter en tidsinstallation med klockor av olika slag.
Den som vill, kan slå sig ner i en fåtölj direkt till vänster inne i kyrkorummet och lyssna på dödens musik, bland annat Mozart och Bellman.
Fredagens evenemang avslutas i Gamla Uppsala museum där överantikvarie Knut Weibull ljudutställningen Röster från de döda. Där får man höra inspelningar med Karin Boye, Dag Hammarskjöld, Gösta Knutsson, Tage Danielsson och Fadime Sahindal.
UNT har följt med Michel Östlund från ateljén till Gamla Uppsala, där konstnären och skoleleverna lägger sig i kyrkgången med långa ritpapper och pennor för att visa hur arbetet ibland har gått till.
– Memento mori har blivit så mycket större och bättre än vi hade kunnat ana från början, säger Kristin Windolf Granberg, präst i Gamla Uppsala kyrka och den som tog kontakt med Michel Östlund och gav honom uppdraget.
– Projektet lägger ett existentiellt fokus på döden.
Men lika mycket är livet i fokus:
– Vi har blickat tillbaka under arbetets gång och funderat kring vad som egentligen gett livet dess mening.
Livet med döden som färdkamrat. Livet ... efter döden?
– Jag tror att man antingen kommer till himlen eller att livet startar om, säger Emil Pettersson, 11 år. Han går i klass 5 i Gamla Uppsala skola, klassen som har arbetat med temat döden. Emil kom själv i kontakt med döden när en släkting plötsligt dog.
– Han var min morfars brorsa. Men jag kände honom inte så mycket.
Dödsfallet ledde ändå till tankar om livet:
– Det viktigaste är nog att vara lycklig.
Arbetet med utställningen i Gamla Uppsala kyrka har betytt att klassen har pratat mycket mer om döden än man annars skulle ha gjort.
– Man ska inte tänka för mycket på döden, men inte låta bli heller. Sen ska man vara glad och ha vänner, säger Emils klasskamrat Alva Pettersson, 12 år.
Klassens lärare, Karin Boström Nilsson, tycker att projektet är intressant för klassen.
– Vi har börjat tänka på och tala om saker vi kanske inte hade tagit upp annars. Ämnet döden har varit aktuellt bland annat i samband med dödsfall som har berört barnen.
Hela projektperioden från invigningen 13 maj till 6 november kommer barnens utställning med korta texter och bilder att hänga i brudkammaren. Liksom målningar, speglar och klockor kommer att finnas i kyrkorummet.
Minst fyra konserter och fem föredrag kommer att hållas under perioden. En kortfilm, Memento vitae – minns livet, visas kontinuerligt i klockstapeln.
– Där får vi följa ett liv, från barndom till ålderdom och död, säger Michel Östlund.