EVA RUNEFELT: Doften av indiskt regn och sockrat te

Återberättade möten, iakttagelser av vardagsliv i eftertankens ibland lite dova takt. En dikt talar om främlingen, kanske viskar diktjaget om sig själv, till sig själv, och jag fastnar vid orden: "drinking joylessly your sweetened tea". Bilden lämnar omedelbart diktens sammanhang, flyger iväg till ett av mina egna minnen från Kerala. De är många - kalejdoskopiska och återkommande, nästan självlysande. Plötsligt har jag sockrat te och buffel i munnen. Teet smakade så. Ett stort djur ruvade i koppen när jag drack, ett djur med fränare lukt än en kos men inte riktigt lika stark som från en stia. Buffel lät mera sant. Sockret gnisslade mellan tunga och tand, jag tyckte inte det smakade något vidare. Jag föredrar med emfas lagårdsdoft framför parfym, men te är en saktfärdig dryck och en buffel alldeles för frustande hotfull för att kunna släcka törst och söva huvud och kropp till trygghet - det som te skall.

I koppen en kamelbrun vätska, likt det ljumma vattnet omkring flodbåten vi färdades i, i en tre timmar långsam rörelse genom tät, skimmergrön växtlighet. Människor badade, diskade, tvättade kläder i vattnet. Ett kort och varmt regn föll med ovanligt hårda droppar. Periskopet som cirklat ett stycke framför båten for upp tillsammans med ett ungt ansikte. Musslor väntade att plockas upp medan vi gled vidare utan något som helst rotsystem i trakten. Där, var lika med - där borta, också när jag är just där. Men detta Där närmar sig när jag återvänt hem, finns kvar som en tebrun skugga, en komihåg-lapp i mitt Här. Bilder far fortare än ljus och återvänder likt flyttfåglar. Också när jag hemma dricker det röda te jag föredrar, utan socker och mjölk men med samma plötsliga hetta först i munnen och sedan i kroppen, finns i teet lukter och varelser från främmande platser. Med varje resa ristas nya djur in i den hemliga grottvägg människan bär inombords. I tysthet kolliderar världar varje dag, i varje ögonblick.

Väta, regn har en förmåga att ringa in ögonblick så man inte kommer undan. På min dunkla inre vägg finns också doften av ett annat indiskt regn, men lättare och flyktigare. Där skymtar en liten kolsvart fågel med tunn vass näbb. Den tar sig ett hastigt vingbad på ett stort bananblad.
Främlingen ser sig om, det är en lätthet att inte veta allt om sig själv, rentav en självklarhet. Men te dricker jag alltid med lust.

Eva Runefelt: Doften av indiskt regn och sockrat te

KRÖNIKA. Jag läser författaren Kamala Das, (född 1934 i Kerala, södra Indien) diktbok Summer in Calcutta, publicerad första gången 1965 och i nyutgåva 2004. Skarpskurna bilder i lysande färger i en ton av lugn och intensitet på samma gång.